Fjädrar till påsk!

Äntligen har My fått sin Fern and feather. Det känns som jag hållit på med den i evigheter, men när jag tittar i min stickprojektsbok ser jag att det faktiskt inte tagit mer än drygt ett år. Inte så illa, med tanke på att jag börjat om flera gånger. Det här är version 3. Version 1 stickade jag i annat garn, blev tveksam på storleken och började på annan storlek i samma garn. I somras fick jag för mig att jag inte tålde garnet (fick ögonlockseksem), köpte nytt garn och började om. Om allt detta kan du läsa i min gamla blogg.

Nästa stickprojekt får bli en ny mössa till syrran. Ni som följt mig på min gamla blogg Tygochgarn minns kanske när jag stickade den här mössan till henne? Nu har mössen kalasat på den och av bilden att döma är den bortom all räddning. Ett nytt mössprojekt (hi,hi) kan vara lagom efter ett tröjprojekt i tre versioner.

Glad påsk, alla!

Sy-LAN

Jag har varit på sy-LAN i helgen. Det är så härligt att packa bilen full av sygrejer, åka iväg till en trevlig bygdegård nånstans, sitta och sy och prata med andra synördar en hel helg. Man behöver inte tänka på mat. Nina som ordnar sy-LANen som jag brukar vara med på ser till att det finns frukost på lördan när man kommer, förmiddagskaffe, lunch, eftermiddagskaffe, middag, kvällskaffe och sen frukost, förmiddagskaffe, lunch och avslutningskaffe innan vi packar ihop våra grejor på söndan. Hinner ni verkligen sy något undrar du kanske? Jajamän. Själv sydde jag två klänningar – en som jag ska ha till påsk (har man julklänning måste man ju ha en påskklänning, eller hur?)

och en som jag kanske ska ha när jag ställer ut Fendi. Fotot gör tyvärr inte den fina färgen rättvisa, hoppas kunna ta en bättre bild när klänningen har fått knappar. Den är sydd i råsiden så den borde kännas behaglig och skön mot kroppen även om man blir svettig och nervös på första hundutställningen. Den som visar upp hunden ska helst vara klädd i släta, omönstrade kläder i neutrala färger så att det är hunden man tittar på, och inte handlern. Hängde upp klänningen ostruken på provdockan när jag kom hem från lanet, hade för mig att siden inte skrynklar så mycket, men kanske hade jag fel.

Klänningen har sidfickor för hundgodiset, sprund på ärmarna …

och i sidsömmarna – här fotograferat från insidan av plagget för att steglappen ska synas. Det är en liten kvadrat, vikt på diagonalen som man syr fast där sprundet slutar för att minska belastningen på sidsömmen. Kan ju vara bra när man springer runt med lilla voffsingen i utställningsringen.

Jag hann göra två knappar innan det var dags att packa ihop och åka hem.

Här är ett axplock av vad de andra gjorde:

Vi har alla våra favoritprojekt – Åsa syr gärna lappteknik. I år blev det en påsklöpare.

Anna gillar också lappteknik. Hon sydde block med rävar och kaniner som tillsammans med igelkottar och ugglor ska bli ett barntäcke.

Nicole sydde handdockor till dagiset hor jobbar på.

Barbro sydde helt underbara små kläder till sitt barnbarn.

Nina själv syr väskor. Säg vad hon inte kan sy en väska av. Se fler av hennes väskor här och här:

Jag glömmer alltid något hemma. Den här gången var det inte så illa: saknade blyertspenna, markeringspapper och sporre. Värst var det den gången jag glömt gaspedalen till symaskinen och Uffe fick komma med den. Kanske skulle jag redan ikväll skriva upp allt som är bra att ha med på sy-LAN inför nästa – så att man har en checklista att bocka av när man packar bilen. Den här kantpressen hade jag i alla fall med den här gången. Jag fick den i julklapp av min far. Han har själv gjort den. Vi var många som hade nytta av den den här helgen.

Kudderia till påsken

Påsktyget jag köpte igår på Erikshjälpen lockade och pockade: sy något, sy något! Först blev det en kudde …

Den såg så ensam ut så jag sydde en till med annan färg på kanten. Tänk att jag hade matchande lila tråd hemma! På rulle i trä!

Kokäkta, krympfri och ljusäkta, minsann! Man kan nästan se den fantastiska kvalitén på bilden. Jo, jag vet att tråd blir skör när den blir riktigt gammal, men den här tråden, mina vänner, är fortfarande fullt användbar och håller troligen bättre än många av nyare sort.

Jag gillar att ta tillvara, att sy nytt av gammalt. Att bara ha en begränsad mängd material att göra något av är en inspirerande utmaning. Så när kuddarna till soffan på ovanvåningen var klara var jag sugen på att sy några till soffan där nere. När jag var på Erikshjälpen igår hittade jag även en duk i enfärgad gul bomullstwills. Den fick bli baksida. I en kista i köket där jag förvarar dukar och förkläden fanns även en paradhandduk som jag fått av mor en påsk nån gång. När vi renoverat köket satte vi inte upp paradhanddukshängaren igen, så själva förhänget har legat oanvänt ett tag.

Tillsammans med lappteknikstyg jag köpt för länge sedan blev det till två avlånga kuddar. ”Lapptyget” räckte även till en matchande kvadratisk kudde som passar ihop med familjekudden jag broderade för nio år sedan, inspirerad av gamla märkdukar och med familjemedlemmarnas initialer i hörnen. I döttrarnas hörn har jag broderat djur som jag förknippar med dem: en fjäril åt My och en kanin åt Ida.

Uffe har aldrig fattat vitsen med en massa kuddar i sofforna. Jag tycker det är fint, räcker inte det? Och det är roligt att sy kuddar, det hade jag nästan glömt, men nu får jag stänga kudderian ett tag. Imorgon kväll ska Fendi och jag på vårt livs första ringträning – där tränar man på hur man ska uppföra sig när man är på hundutställning. Det behöver vi öva på båda två.

Slips till hunden

Röda Korset i Halmstad hade rea igår och idag – halva priset på allt i affären. Jag åkte dit för att se om jag kunde hitta tyger (gardiner, påslakan, dukar) lämpliga för ett projekt jag planerar för skolan till hösten. Det fanns mycket, men fast jag plockat ihop två bärkassar kom jag inte upp i summan som krävdes för att få betala mot faktura så jag betalade själv – och kan göra vad jag vill med tygerna. Dessutom hittade jag en rejäl nystvinda för en femtiolapp och det här:

en sidenslips till Fendi och en snygg, färdigpatinerad läderportfölj åt mig. Slipsen fick jag för en femma och portföljen kostade 75 kronor. Jag ska sy ett hundhalsband av slipsen. Nackpälsen på lilla pälsklingen ska skonas så mycket som möjligt och vad kan vara bättre än ett halsband av äkta siden?

Nästan vägg i vägg ligger Erikshjälpen och där hittade jag lite pynt till gästtoan: en liten skål och några … blommor kanske?

Det är ju snart påsk så det fick bli lite påsktyg också!

Optimala mössan

Jag söker fortfarande den optimala mössan – en som både värmer, sitter skönt och är snygg att titta på. Jag har gjort ett antal försök:

Baskern här stickade jag för att matcha en kappa av Kaipa Gunilla Ericsson jag köpte på Hantverksmässan i Båstad 2013. Den är stickade efter ett gratismönster som du hittar här.

Jag stickade också en matchande Leftie-sjal.

Mössan med flätkant stickade jag för att matcha en annan kappa. Den glider gärna upp och ser ännu mera toppig ut än på bilden.

När jag stickat min Fern and Feather-kofta ville jag såklart ha en mössa som matchade den. Jag stickade en med tredubbel uppvikt resårkant nertill för att den skulle sitta bra, men … den glider också upp.

Den här mössan stickade jag precis i början på 2020, innan pandemin bröt ut. Texten lyder: Det är som det är och den kändes ett tag … jag vet inte hur jag ska säga … kanske lite cynisk. Tanken med texten var från början att påminna mig själv om att acceptera det jag inte kan ändra på. När vi levt med pandemin ett tag blev det uppenbart att texten var högst aktuell med just det syftet. Däremot passar tyvärr inte heller denna mössa helt perfekt. Mönsterstickad och lätt hopfiltad = inte så töjbar och glider även den upp på skulten om jag inte drar den långt ner över öronen.

Egentligen är jag nog mest nöjd med baskermodellerna. Den randiga är kanske i största laget så det är möjligt att jag repar upp den för att få garn till fler försök. Jag gillar färgerna

Det här är hitintills absoluta favoriten! Man kan nätt och jämnt ana att det är en ”resår på andra ledden” som gör att baskern sitter bra. ( 6 slätstickade varv ömsom med rätsidan ut, ömsom med avigsidan ut).

Min mor fick en häromåret och kanske man ser resåren lite, lite bättre på den här bilden. Hon önskade sig en grå basker och hade redan en röd halsduk så jag plockade in lite rött i toppen på hennes basker – och i de partier i resåren som har rätsidan ut. De sjunker in mellan de grå, bulligare varven (som alltså då är slätstickade med avigsidan ut) och anas bara.

Vilken är din mössfavorit?

Märkliga garner

Idag blev den klar, tröjan jag började på i höstas. Eller ja, jag började på en i samma modell men flera storlekar för stor i september nån gång. Jag repade upp och började om för att efter en tid konstatera att tröjan fortfarande blev alldeles för stor. Det verkar som det blivit en vana att sticka om mina tröjor, inte en utan två gånger. Till mitt försvar kan sägas att jag faktiskt stickat en provlapp den här gången, men den var svårmätt för det blev olika mått varje gång. Garnet är lite märkligt, alldeles stumt och oelastiskt, förmodligen för att det innehåller så mycket bomull.

Jag skulle egentligen inte alls ha mer garn men eftersom jag verkligen gillar den här brunlila färgskalan förälskade jag mig i garnet så fort jag såg det i affären. Skulle färgen ha ett namn tycker jag tweedy aubergine skulle passa. Nästa gång ska jag dra lite mer i garnet innan jag bestämmer mig – och känns det stumt ska jag INTE köpa det – även om det är mjukt och gosigt att klappa på. Inte ens resårstickningen blev speciellt elastisk, och då avmaskade jag ändå med Jeny´s Surprisingly Stretchy Bind Off. Garnet heter Freya (från Sirdar), kallas mjuk och borstad vinterbomull och innehåller förutom 55% bomull även 31% akryl och 14% polyester.

Modellen heter October Sweater. Man börjar uppe vid halsen, stickar först fram och tillbaka på en rundsticka medan man ökar för raglan och ringning fram. När ringningen blivit tillräckligt djup fram lägger man upp maskor i ringningens botten mitt fram och stickar sedan runt. Trevlig stickning som skulle ha kunnat gå ganska snabbt om jag fått till rätt maskantal från början. Du hittar en gratis beskrivning här.

Det är inte helt lätt att ta bilder med mer än en fotomodell åt gången. Först vände Fendi rumpan till

Bilderna är tagna på Gullbrannastranden, 1,5 mil söder om Halmstad.

På tal om märkliga garner kom jag att tänka på ett annat märkligt garn jag köpte i en second hand-butik får flera år sedan, även det lite tweedaktigt. Det var under en period då jag skulle öva på grönt, men det blev bara en grön batikmönstrad klänning för när jag provstickade med garnet blev provlappen blev väldigt skum, drog ihop sig och blev kompakt. Tvärtemot Freya-garnet i min nya tröja alltså. Jag blev lite nyfiken på fiberinnehållet i det gröna garnet.

Det innehåller förutom ull och akryl 5% rhovyl, en för mig okänd fiber, som enligt googlande är både antibakteriell, värmereglerande och svårantändlig. Låter ju fantastiskt, undrar varför den inte används mer? Kan det vara för att den innehåller PVC? Garnet lär bli liggande i hyllan!

Slutet på Prins Bertils stig

Idag gjorde vi en utflykt till Möllegårds naturreservat där Prins Bertils stig slutar. Vi gick en bit längs Nyrebäcken och Fendi besteg ett berg i skogsdungen intill.

Lite senare på våren blommar mängder av backsippor i Möllegården som är ett av Halmstads nära 60 naturreservat. Och vet ni, intill parkeringen finns ett café där man kan äta fantastiskt god italiensk glass eller pizza bakad i vedugn. Pizzan har vi faktiskt inte provat ännu, men varje gång vi är där köper vi glass. Idag blev det den supersmaskiga chokladglassen tillsammans med den lika goda hasselnötsglassen. Fendi fick slicka på våra fingrar – och Uffe ”tappade” lite av sin strut precis där Fendi satt.

Nu är vi hemma igen och jag stickar på en tröja som jag hoppas snart kunna visa upp färdig här. Här är en liten sneakpeak …

Söndagsvandring på Prins Bertils stig

I förmiddags tittade vi på Vasaloppet på Tv, men efter lunch åkte vi till Grötvik för njuta av det fina söndagsvädret och Fendi fick se ännu en ny strand. Vi parkerade vid Grötviks hamn och gick en del av Prins Bertils stig längs havet till Sandhamn, gick upp bland husen och vände sen tillbaka till Grötvik. Är du på besök i Halmstad rekommenderar jag varmt en vandring på den här stigen som bjuder både på fantastisk naturscenerier och en hel del andra sevärdheter. Bara längs den lilla sträckan vi gick såg vi både Wakeparken i Bastaskärsbrottet, Walter Bengtssons ateljé och Kungastenen med inskriptioner av kungarna Oscar II, Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf som alla varit vid det stenbrott som funnits här från mitten på 1800-talet och ungefär hundra år framåt.

Vi passar på att besöka så många stränder som möjligt innan det blir hundförbud. Hundar får inte vara på Halmstad kommuns officiella badplatser mellan 1 maj och 15 september. Däremot får de vara på naturstränderna året om och Sandhamn som skymtar bakom Fendi är en av dem.

Nostalgisk utflykt

Det är hemskt det som sker i Ukraina nu. Jag hör och läser nyhetsrapporteringen, men det är svårt att ta in. Det är hemskt med krig, oavsett var i världen det är. Vi har alltid tyckt om att vara ute och njuta av naturen, men kanske man är extra tacksam över att kunna göra det i tider som dessa.

Idag har vi gjort en utflykt till Tylösand och S:t Olofs kapell där vi gifte oss för snart 33 år sedan. Tänk vad tiden går!

Den lilla träkyrkan byggdes 1721 i Lidhult, sex mil från Tylösand. När man byggde en ny kyrka i Lidhult i slutet på 1800-talet såldes träkyrkan på auktion, monterades ner och forslades iväg till en by ett par kilometer bort. I 60 år användes den som bostadshus (!) innan landsantikvarien i Halland, Erik Salvén, hörde talas om historien i början av 1930-talet. Huset plockades ned och forslades till Tylösand i Halmstad där den byggdes upp som kyrka igen och tack vare ett gammalt foto har den kunnat återställas i näst intill originalskick.

Solen sken på oss när vi kom ut på kyrktrappan den 1:a juli 1989, och solen sken idag också. Visst är utsikten enastående?!

Så klart gick vi ner till själva stranden också …

och där passade vi på att träna inkallning. Det gick undan vill jag lova, hann visst inte riktigt med att rikta in kameran 🙂 .

Visste du att det finns en livräddarskola i Tylösand? Den var såklart inte igång nu, men på bilden ser du Uffe och Fendi framför livräddartornet.

Tornet lutar ut mot havet, vilket man ser tydligt här. Tornets lutning gör det lätt för livräddarna att att nå utsiktsplattformen. Därifrån har de bra överblick och upptäcker lättare förrädiska utströmmar och människor som hamnat i nöd, och därifrån kan de dirigera livräddarna nere på stranden. Livräddarna finns inte bara i Tylösand, utan också på stränderna vid Frösakull, Vilshärad och Ringenäs.

Enligt en skylt på plats var tornbygget det sista uppdraget i ett byggnadsvårds- och arbetsprojekt som pågick i 15 år med mottot: ”rädda jobben – rädda hantverket – rädda husen”. Ett hundratal kulturbyggnader i Halland renoverades och projektet avslutades alltså med en byggnad som räddar människors liv.

Kärlek – till havet, till min hund – och till mannen bakom kameran!

I min bubbla

Oro i världen och ruskväder utanför knuten – då passar det med tända ljus, en kopp te och en stickning. Idag blev det ett av mina absoluta favoritteer: Eskilstunate, med smak av citron och grape, smultron och jordgubb. Mmm! Ljusstakarna fick jag av far i julklapp. Han har börjat svarva på gamla dar och de här är av en av våra björkar som vi fick hjälp att ta ner i våras. Tänk att angripet trä kan användas och bli så vackert som ljusstakar.

Stickningen är mitt tredje försök till en tröja med raglanärmar. Första försöket påbörjade jag nästan på dagen för fem månader sedan. Problemet har varit att tröjan blivit för stor. Jag har inte använt det garn som beskrivningen är gjord för, och trots provstickning (jajamen!) blev både första och andra försöket på tok för stora. Andra gången stickade jag så långt att jag kunde ta på ”tröjan”. Då kunde jag i alla fall uppskatta hur många färre maskor jag skulle ha nästa gång.

Garnet är Freya, soft and brushed wintercotton från Sirdar, 55% bomull, 31% akryl och 14% polyester, och det är maskintvättbart. Jag fastnade för färgen.

Idag har vi tränat ensamhetsträning i bil, Fendi och jag. Inte mer än de få minuter det tar att gå in och hämta paket på posten/i affären, men i alla fall. Det slutade alltså med att jag hämtade paketet jag väntade på igår själv på PostNord i stan, annars hade jag fått vänta några dagar till, och jag ville inte vänta längre. Jag var SÅ nyfiken på boken jag beställt: Sticka från grunden av Ivar Asplund. Jag hörde honom berätta om den i senaste avsnittet av podcasten Nördic Knitting och blev intresserad, trots att jag tidigare har tänkt att det där med stickgrunderna kan jag redan. Hans pedagogiska sätt att förklara genomsyrar boken och jag tror att den kan ge inspiration i jobbet där mina elever i åk 8 stickar.

När tjejerna bodde hemma brukade vi gå på bokrea vid den här tiden på året. I år har jag beställt två böcker på nätet, förutom Ivars bok blev det Mega vego – en sammanslagning av två tidigare receptböcker – Mera vego och Ännu mera vego – plus ett tjugotal nya recept. Båda böckerna är skrivna lite i samma stil. Det är inte bara recept/stickbeskrivningar rakt av utan författarna delar med sig av personliga reflexioner, tips och idéer. De funkar alltså inte bara som ”uppslagsböcker” utan minst lika mycket som inspiration.