33 år

har vi varit gifta idag, Uffe och jag. Vi firade med årets första dopp i havet – och Fendi var med såklart.

Han verkade tycka om det – i alla fall tills vattnet nådde magen.

Han gillade sandstranden lika mycket – tänk en så jättelik sandlåda att gräva i!

Nu blir det bad under duschen hemma. All sand måste bort för på måndag ska Fendi till frisören och saxen blir ju slö om det är sand kvar i pälsen då.

Vi badade på Trönningestranden. I Halmstad kommun är hundar välkomna på alla naturstränder året om. Se mer om hundbad i Halmstad kommun här.

Promenad med min pälskling

I förmiddags gick vi en promenad, min pälskling Fendi och jag.

Vallmo är ju så fina och Fendi är så gullig. Det borde ju bli en bra bild, men han fick visst luggen i ögonen.

Fler blommor – och ännu mer lugg i ögonen.

Promenaden tog längre tid än vad som var tänkt, dels p.g.a. allt fotograferande, dels p.g.a. att Fendi skulle läsa Dagens nyheter som min svärmor kallar det när han nosar runt. Idag var det inte bara Dagens nyheter, måste ha varit Svenska Dagbladet och Hallandsposten också (i och för sig ganska snabbläst). Jag hade tänkt att Fendi skulle få bada när vi kom hem men …

så här trött var han då.

Så jag passade på att sy gardinerna som jag lovat min mor – gardinkappor av mormors gamla lakan

med virkad spets och monogram. A står för Agnes som min älskade mormor hette. Detta monogram finns på alla hennes kökshanddukar och lakan. Jag förstår inte att man hann med allt handarbete förr, när man hade färre maskiner till hjälp i hushållet.

Och allt är så välgjort, se bara hur hon sytt fast bomullsband (eller bändelband som mormor sa) över den virkade spetsen i kanten som förstärkning. Stygnen är mikroskopiska.

Här har jag provhängt den ena kappan i mitt sovrumsfönster. De gulliga santa paulorna har jag fått som sticklingar av min ena dotter. Precis efter fotograferingen trillade gardinstången ner, kvaddade den ena santa paulan som lämnade fläckar på gardinen. Suck! Nu får jag försöka ta bort fläckarna, testar med tvål och kokhett vatten och jag tror att det löser sig, men man får hålla på ett tag så förmodligen hinner min mor, som är en trogen följare av bloggen, läsa detta innan fläckarna är borta.

Och när gardinen har badat ska Fendi få bada. Någon annan gång ska du få se hur det ser ut (han ser mest ut som en blöt råtta) men nu har jag absolut fotograferat färdigt för idag!

Första sommarlovsdagen – och vi gör vår läxa!

Vaknade klockan 6, gick ut med Fendi, åt frukost och sedan gick vi och la oss igen! Härligt att kunna ta dagen som den kommer! När vi sovit färdigt bestämde vi (jag) oss för att öva på läxan i rallylydnadskursen som vi började på i söndags. Men först sydde jag en väska att ha belöningsgodiset i som matchar min klänning. Idén till modellen fick jag igår när jag pratade med min kollega om vad hon brukar låta sina elever sy i årskurs 4.

Modellen är väldigt enkel och bygger på att man syr fast en halva av en dragkedja i varje ände på ett tyg (använder dragkedja i metervara), sätter på löparen på dragkedjan så att man kan stänga dragkedjan, viker tyget med rätsidan inåt och syr ihop väskan och vränger sedan ut rätsidan genom dragkedjan. Väldigt snabbt förklarat, jag vet, men vi var ju sugna på att gå ut så jag tog inte så många bilder.

Här är väskan klar, bilden något suddig, sorry för det.

Några bilder på själva träningen tog jag inte, men vi övade omvänt lockande och u-sväng för att få in hunden vid sidan.

Sen gick vi en långpromenad och njöt av försommargrönskan.

Igår kom min nya almanacka med posten. I år med Fendi på omslaget, såklart. Eftersom jag jobbar som lärare tycker jag det är praktiskt med en almanacka som följer läsåret och inte kalenderåret så min almanacka börjar med juli månad. Samtidigt med almanackan beställde jag Frixion-pennor i fyra färger – rosa till jobbet, lila till Fendi-aktiviteter, grönt till mina föräldrar (för att komma ihåg deras mediciner och sånt) och blått för fritid. Jag gillar verkligen dessa pennor. De inte bara suddas bort på papper med suddgummit i änden på pennan, utan också strykas bort från tyg med strykjärn. Jag har beställt almanacka från Personlig almanacka flera år i rad, och en sak som jag gillar är att man kan välja att adressbok och lista med bemärkelsedagar förs över från år till år, antalet år någon fyller uppdateras också.

Fendi har blivit stor …

för stor för sin bilbur, så jag har köpt en större. Den kom i ett platt paket och fredags lade vi ut alla delar på vardgasrumsgolvet och började försöka montera ihop den. Idag, söndag, blev vi klara. Det fanns både skriftliga monteringsanvisningar och Youtube-film, men det krävdes hårdare tag än vad filmen visade när skruvarna skulle dras åt så jag är glad att jag fick hjälp av Uffe.

En viss skillnad i storlek, inte sant?! Den förra buren ser ju ut som en liten kattbur i jämförelse med den nya.

Buren på plats i bilen, och Fendi på plats i buren. Vi har redan provåkt en liten sväng till återvinningsstationen och det gick bra.

Den gamla buren är nu till salu – använd i knappt 6 månader och i fint skick. Den medföljande teddyfilten med antihalkbaksida är väldigt fräsch för det har legat en fårskinnsfäll ovanpå den fram till för några veckor sedan.

Buren spänns enkelt fast med bilens säkerhetsbälte, så den är lätt att flytta mellan olika bilar. Det finns två dörrar. Jag har haft buren i baksätet och Fendi har alltid velat gå in genom den ena dörren och ut genom den andra, tvärs över baksätet. En termometer finns framtill så att man har koll på temperaturen i buren – även om man ställer den en stund utanför bilen. Jag valde den här buren mycket med tanke på att jag vill att min hund ska åka säkert i bilen. Modellen heter MimCare2, large, är 48 cm lång, 44 cm bred och 41 cm hög, läs mer om den här. Och här är Jordbruksverkets regler för mått på transportbur för hund i bil.

Är du spekulant så kontakta mig via mail: ewasve6230@gmail.com.

Min och Fendis första hundutställning

Idag har Fendi och jag varit på vår första hundutställning. Det var Angereds brukshundsklubb som arrangerade den i Olofstorp utanför Göteborg. Här ser ni Fendi sitta på visningsbordet framför domartältet. Hunden ska ju stå på bordet, inte sitta, och det gjorde han – bara inte när bilden togs.

Hundutställning är en helt ny erfarenhet för mig. Jag har förberett mig/oss på olika sätt: Vi har varit på ring- och socialiseringsträning (där hundarna får vänja sig både vid att vara nära många andra hundar och att bli tittade på i munnen, klämda på pungen (!), gå runt i ring och triangel i vacker trav)… Jag har köpt utställningstält som Uffe och jag provreste i trädgården …

Här ser ni det i en ganska konstig vinkel, tätt intill Fendis uppfödares tält. Håkan och Gunilla Norström, Gåsadalens kennel, hjälpte mig med utställningsfrisyren och gav mig handlertips (hur man visar upp hunden). Tack, snälla!

Och tack älskade Uffe för att du följde med och bar alla grejor och filmade och fotade.

Vi åkte faktiskt hemifrån redan igår. Eftersom vi inte ville stiga upp i ottan valde vi att övernatta en mil från utställningsplatsen, på Björsjöås vildmarkscamping. Vi valde att bo en en sån här liten gullig stuga istället för i trädtält eller glamping.

Strax ovanför stugan finns dessa lämningar av en gammal gård, med pedagogiska skyltar som berättar om var man tagit vatten till djuren, vad en fägatan är m.m.

Det finns många vandringsleder att följa. Eftersom Fendi var nybadad inför utställningen vågade vi inte utmana ödet utan valde den kortaste som var ungefär 2,5 km lång och bar Fendi där det var lerigt. I Björsjön i bakgrunden finns kanoter att hyra. Och i skogen fanns så mycket blåbärsris som jag aldrig sett förut.

Men hur gick det då på utställningen kanske du undrar? Jo, vi kammade hem två prisrosetter: ett hederspris och en BIR som betyder bäst i rasen. I praktiken innebar det att Fendi och en annan dvärgpudelvalp i samma åldersklass som fått hederspris tävlade om vem som var bäst i rasen. Fendi vann och gick vidare till valpBIS (Best in show bland valpar) sen gick vi inte vidare. Lite kan det bero på att matte tappade både fokus och köttbullar som Fendi stannade och åt upp. Men vi ska på´t igen! Redan nästa helg ska vi delta i en annan inofficiell utställning i Ljungby. Resultaten från en inofficiell hundutställning är mer en sorts övningstävling inför de officiella hundutställningarna och förs inte in i Svenska Kennelklubbens register.

Fjädrar till påsk!

Äntligen har My fått sin Fern and feather. Det känns som jag hållit på med den i evigheter, men när jag tittar i min stickprojektsbok ser jag att det faktiskt inte tagit mer än drygt ett år. Inte så illa, med tanke på att jag börjat om flera gånger. Det här är version 3. Version 1 stickade jag i annat garn, blev tveksam på storleken och började på annan storlek i samma garn. I somras fick jag för mig att jag inte tålde garnet (fick ögonlockseksem), köpte nytt garn och började om. Om allt detta kan du läsa i min gamla blogg.

Nästa stickprojekt får bli en ny mössa till syrran. Ni som följt mig på min gamla blogg Tygochgarn minns kanske när jag stickade den här mössan till henne? Nu har mössen kalasat på den och av bilden att döma är den bortom all räddning. Ett nytt mössprojekt (hi,hi) kan vara lagom efter ett tröjprojekt i tre versioner.

Glad påsk, alla!

Sy-LAN

Jag har varit på sy-LAN i helgen. Det är så härligt att packa bilen full av sygrejer, åka iväg till en trevlig bygdegård nånstans, sitta och sy och prata med andra synördar en hel helg. Man behöver inte tänka på mat. Nina som ordnar sy-LANen som jag brukar vara med på ser till att det finns frukost på lördan när man kommer, förmiddagskaffe, lunch, eftermiddagskaffe, middag, kvällskaffe och sen frukost, förmiddagskaffe, lunch och avslutningskaffe innan vi packar ihop våra grejor på söndan. Hinner ni verkligen sy något undrar du kanske? Jajamän. Själv sydde jag två klänningar – en som jag ska ha till påsk (har man julklänning måste man ju ha en påskklänning, eller hur?)

och en som jag kanske ska ha när jag ställer ut Fendi. Fotot gör tyvärr inte den fina färgen rättvisa, hoppas kunna ta en bättre bild när klänningen har fått knappar. Den är sydd i råsiden så den borde kännas behaglig och skön mot kroppen även om man blir svettig och nervös på första hundutställningen. Den som visar upp hunden ska helst vara klädd i släta, omönstrade kläder i neutrala färger så att det är hunden man tittar på, och inte handlern. Hängde upp klänningen ostruken på provdockan när jag kom hem från lanet, hade för mig att siden inte skrynklar så mycket, men kanske hade jag fel.

Klänningen har sidfickor för hundgodiset, sprund på ärmarna …

och i sidsömmarna – här fotograferat från insidan av plagget för att steglappen ska synas. Det är en liten kvadrat, vikt på diagonalen som man syr fast där sprundet slutar för att minska belastningen på sidsömmen. Kan ju vara bra när man springer runt med lilla voffsingen i utställningsringen.

Jag hann göra två knappar innan det var dags att packa ihop och åka hem.

Här är ett axplock av vad de andra gjorde:

Vi har alla våra favoritprojekt – Åsa syr gärna lappteknik. I år blev det en påsklöpare.

Anna gillar också lappteknik. Hon sydde block med rävar och kaniner som tillsammans med igelkottar och ugglor ska bli ett barntäcke.

Nicole sydde handdockor till dagiset hor jobbar på.

Barbro sydde helt underbara små kläder till sitt barnbarn.

Nina själv syr väskor. Säg vad hon inte kan sy en väska av. Se fler av hennes väskor här och här:

Jag glömmer alltid något hemma. Den här gången var det inte så illa: saknade blyertspenna, markeringspapper och sporre. Värst var det den gången jag glömt gaspedalen till symaskinen och Uffe fick komma med den. Kanske skulle jag redan ikväll skriva upp allt som är bra att ha med på sy-LAN inför nästa – så att man har en checklista att bocka av när man packar bilen. Den här kantpressen hade jag i alla fall med den här gången. Jag fick den i julklapp av min far. Han har själv gjort den. Vi var många som hade nytta av den den här helgen.

Kudderia till påsken

Påsktyget jag köpte igår på Erikshjälpen lockade och pockade: sy något, sy något! Först blev det en kudde …

Den såg så ensam ut så jag sydde en till med annan färg på kanten. Tänk att jag hade matchande lila tråd hemma! På rulle i trä!

Kokäkta, krympfri och ljusäkta, minsann! Man kan nästan se den fantastiska kvalitén på bilden. Jo, jag vet att tråd blir skör när den blir riktigt gammal, men den här tråden, mina vänner, är fortfarande fullt användbar och håller troligen bättre än många av nyare sort.

Jag gillar att ta tillvara, att sy nytt av gammalt. Att bara ha en begränsad mängd material att göra något av är en inspirerande utmaning. Så när kuddarna till soffan på ovanvåningen var klara var jag sugen på att sy några till soffan där nere. När jag var på Erikshjälpen igår hittade jag även en duk i enfärgad gul bomullstwills. Den fick bli baksida. I en kista i köket där jag förvarar dukar och förkläden fanns även en paradhandduk som jag fått av mor en påsk nån gång. När vi renoverat köket satte vi inte upp paradhanddukshängaren igen, så själva förhänget har legat oanvänt ett tag.

Tillsammans med lappteknikstyg jag köpt för länge sedan blev det till två avlånga kuddar. ”Lapptyget” räckte även till en matchande kvadratisk kudde som passar ihop med familjekudden jag broderade för nio år sedan, inspirerad av gamla märkdukar och med familjemedlemmarnas initialer i hörnen. I döttrarnas hörn har jag broderat djur som jag förknippar med dem: en fjäril åt My och en kanin åt Ida.

Uffe har aldrig fattat vitsen med en massa kuddar i sofforna. Jag tycker det är fint, räcker inte det? Och det är roligt att sy kuddar, det hade jag nästan glömt, men nu får jag stänga kudderian ett tag. Imorgon kväll ska Fendi och jag på vårt livs första ringträning – där tränar man på hur man ska uppföra sig när man är på hundutställning. Det behöver vi öva på båda två.

Slips till hunden

Röda Korset i Halmstad hade rea igår och idag – halva priset på allt i affären. Jag åkte dit för att se om jag kunde hitta tyger (gardiner, påslakan, dukar) lämpliga för ett projekt jag planerar för skolan till hösten. Det fanns mycket, men fast jag plockat ihop två bärkassar kom jag inte upp i summan som krävdes för att få betala mot faktura så jag betalade själv – och kan göra vad jag vill med tygerna. Dessutom hittade jag en rejäl nystvinda för en femtiolapp och det här:

en sidenslips till Fendi och en snygg, färdigpatinerad läderportfölj åt mig. Slipsen fick jag för en femma och portföljen kostade 75 kronor. Jag ska sy ett hundhalsband av slipsen. Nackpälsen på lilla pälsklingen ska skonas så mycket som möjligt och vad kan vara bättre än ett halsband av äkta siden?

Nästan vägg i vägg ligger Erikshjälpen och där hittade jag lite pynt till gästtoan: en liten skål och några … blommor kanske?

Det är ju snart påsk så det fick bli lite påsktyg också!

%d bloggare gillar detta: