Promenad med min pälskling

I förmiddags gick vi en promenad, min pälskling Fendi och jag.

Vallmo är ju så fina och Fendi är så gullig. Det borde ju bli en bra bild, men han fick visst luggen i ögonen.

Fler blommor – och ännu mer lugg i ögonen.

Promenaden tog längre tid än vad som var tänkt, dels p.g.a. allt fotograferande, dels p.g.a. att Fendi skulle läsa Dagens nyheter som min svärmor kallar det när han nosar runt. Idag var det inte bara Dagens nyheter, måste ha varit Svenska Dagbladet och Hallandsposten också (i och för sig ganska snabbläst). Jag hade tänkt att Fendi skulle få bada när vi kom hem men …

så här trött var han då.

Så jag passade på att sy gardinerna som jag lovat min mor – gardinkappor av mormors gamla lakan

med virkad spets och monogram. A står för Agnes som min älskade mormor hette. Detta monogram finns på alla hennes kökshanddukar och lakan. Jag förstår inte att man hann med allt handarbete förr, när man hade färre maskiner till hjälp i hushållet.

Och allt är så välgjort, se bara hur hon sytt fast bomullsband (eller bändelband som mormor sa) över den virkade spetsen i kanten som förstärkning. Stygnen är mikroskopiska.

Här har jag provhängt den ena kappan i mitt sovrumsfönster. De gulliga santa paulorna har jag fått som sticklingar av min ena dotter. Precis efter fotograferingen trillade gardinstången ner, kvaddade den ena santa paulan som lämnade fläckar på gardinen. Suck! Nu får jag försöka ta bort fläckarna, testar med tvål och kokhett vatten och jag tror att det löser sig, men man får hålla på ett tag så förmodligen hinner min mor, som är en trogen följare av bloggen, läsa detta innan fläckarna är borta.

Och när gardinen har badat ska Fendi få bada. Någon annan gång ska du få se hur det ser ut (han ser mest ut som en blöt råtta) men nu har jag absolut fotograferat färdigt för idag!

Fendi har blivit stor …

för stor för sin bilbur, så jag har köpt en större. Den kom i ett platt paket och fredags lade vi ut alla delar på vardgasrumsgolvet och började försöka montera ihop den. Idag, söndag, blev vi klara. Det fanns både skriftliga monteringsanvisningar och Youtube-film, men det krävdes hårdare tag än vad filmen visade när skruvarna skulle dras åt så jag är glad att jag fick hjälp av Uffe.

En viss skillnad i storlek, inte sant?! Den förra buren ser ju ut som en liten kattbur i jämförelse med den nya.

Buren på plats i bilen, och Fendi på plats i buren. Vi har redan provåkt en liten sväng till återvinningsstationen och det gick bra.

Den gamla buren är nu till salu – använd i knappt 6 månader och i fint skick. Den medföljande teddyfilten med antihalkbaksida är väldigt fräsch för det har legat en fårskinnsfäll ovanpå den fram till för några veckor sedan.

Buren spänns enkelt fast med bilens säkerhetsbälte, så den är lätt att flytta mellan olika bilar. Det finns två dörrar. Jag har haft buren i baksätet och Fendi har alltid velat gå in genom den ena dörren och ut genom den andra, tvärs över baksätet. En termometer finns framtill så att man har koll på temperaturen i buren – även om man ställer den en stund utanför bilen. Jag valde den här buren mycket med tanke på att jag vill att min hund ska åka säkert i bilen. Modellen heter MimCare2, large, är 48 cm lång, 44 cm bred och 41 cm hög, läs mer om den här. Och här är Jordbruksverkets regler för mått på transportbur för hund i bil.

Är du spekulant så kontakta mig via mail: ewasve6230@gmail.com.

Min och Fendis första hundutställning

Idag har Fendi och jag varit på vår första hundutställning. Det var Angereds brukshundsklubb som arrangerade den i Olofstorp utanför Göteborg. Här ser ni Fendi sitta på visningsbordet framför domartältet. Hunden ska ju stå på bordet, inte sitta, och det gjorde han – bara inte när bilden togs.

Hundutställning är en helt ny erfarenhet för mig. Jag har förberett mig/oss på olika sätt: Vi har varit på ring- och socialiseringsträning (där hundarna får vänja sig både vid att vara nära många andra hundar och att bli tittade på i munnen, klämda på pungen (!), gå runt i ring och triangel i vacker trav)… Jag har köpt utställningstält som Uffe och jag provreste i trädgården …

Här ser ni det i en ganska konstig vinkel, tätt intill Fendis uppfödares tält. Håkan och Gunilla Norström, Gåsadalens kennel, hjälpte mig med utställningsfrisyren och gav mig handlertips (hur man visar upp hunden). Tack, snälla!

Och tack älskade Uffe för att du följde med och bar alla grejor och filmade och fotade.

Vi åkte faktiskt hemifrån redan igår. Eftersom vi inte ville stiga upp i ottan valde vi att övernatta en mil från utställningsplatsen, på Björsjöås vildmarkscamping. Vi valde att bo en en sån här liten gullig stuga istället för i trädtält eller glamping.

Strax ovanför stugan finns dessa lämningar av en gammal gård, med pedagogiska skyltar som berättar om var man tagit vatten till djuren, vad en fägatan är m.m.

Det finns många vandringsleder att följa. Eftersom Fendi var nybadad inför utställningen vågade vi inte utmana ödet utan valde den kortaste som var ungefär 2,5 km lång och bar Fendi där det var lerigt. I Björsjön i bakgrunden finns kanoter att hyra. Och i skogen fanns så mycket blåbärsris som jag aldrig sett förut.

Men hur gick det då på utställningen kanske du undrar? Jo, vi kammade hem två prisrosetter: ett hederspris och en BIR som betyder bäst i rasen. I praktiken innebar det att Fendi och en annan dvärgpudelvalp i samma åldersklass som fått hederspris tävlade om vem som var bäst i rasen. Fendi vann och gick vidare till valpBIS (Best in show bland valpar) sen gick vi inte vidare. Lite kan det bero på att matte tappade både fokus och köttbullar som Fendi stannade och åt upp. Men vi ska på´t igen! Redan nästa helg ska vi delta i en annan inofficiell utställning i Ljungby. Resultaten från en inofficiell hundutställning är mer en sorts övningstävling inför de officiella hundutställningarna och förs inte in i Svenska Kennelklubbens register.

Slutet på Prins Bertils stig

Idag gjorde vi en utflykt till Möllegårds naturreservat där Prins Bertils stig slutar. Vi gick en bit längs Nyrebäcken och Fendi besteg ett berg i skogsdungen intill.

Lite senare på våren blommar mängder av backsippor i Möllegården som är ett av Halmstads nära 60 naturreservat. Och vet ni, intill parkeringen finns ett café där man kan äta fantastiskt god italiensk glass eller pizza bakad i vedugn. Pizzan har vi faktiskt inte provat ännu, men varje gång vi är där köper vi glass. Idag blev det den supersmaskiga chokladglassen tillsammans med den lika goda hasselnötsglassen. Fendi fick slicka på våra fingrar – och Uffe ”tappade” lite av sin strut precis där Fendi satt.

Nu är vi hemma igen och jag stickar på en tröja som jag hoppas snart kunna visa upp färdig här. Här är en liten sneakpeak …

I min bubbla

Oro i världen och ruskväder utanför knuten – då passar det med tända ljus, en kopp te och en stickning. Idag blev det ett av mina absoluta favoritteer: Eskilstunate, med smak av citron och grape, smultron och jordgubb. Mmm! Ljusstakarna fick jag av far i julklapp. Han har börjat svarva på gamla dar och de här är av en av våra björkar som vi fick hjälp att ta ner i våras. Tänk att angripet trä kan användas och bli så vackert som ljusstakar.

Stickningen är mitt tredje försök till en tröja med raglanärmar. Första försöket påbörjade jag nästan på dagen för fem månader sedan. Problemet har varit att tröjan blivit för stor. Jag har inte använt det garn som beskrivningen är gjord för, och trots provstickning (jajamen!) blev både första och andra försöket på tok för stora. Andra gången stickade jag så långt att jag kunde ta på ”tröjan”. Då kunde jag i alla fall uppskatta hur många färre maskor jag skulle ha nästa gång.

Garnet är Freya, soft and brushed wintercotton från Sirdar, 55% bomull, 31% akryl och 14% polyester, och det är maskintvättbart. Jag fastnade för färgen.

Idag har vi tränat ensamhetsträning i bil, Fendi och jag. Inte mer än de få minuter det tar att gå in och hämta paket på posten/i affären, men i alla fall. Det slutade alltså med att jag hämtade paketet jag väntade på igår själv på PostNord i stan, annars hade jag fått vänta några dagar till, och jag ville inte vänta längre. Jag var SÅ nyfiken på boken jag beställt: Sticka från grunden av Ivar Asplund. Jag hörde honom berätta om den i senaste avsnittet av podcasten Nördic Knitting och blev intresserad, trots att jag tidigare har tänkt att det där med stickgrunderna kan jag redan. Hans pedagogiska sätt att förklara genomsyrar boken och jag tror att den kan ge inspiration i jobbet där mina elever i åk 8 stickar.

När tjejerna bodde hemma brukade vi gå på bokrea vid den här tiden på året. I år har jag beställt två böcker på nätet, förutom Ivars bok blev det Mega vego – en sammanslagning av två tidigare receptböcker – Mera vego och Ännu mera vego – plus ett tjugotal nya recept. Båda böckerna är skrivna lite i samma stil. Det är inte bara recept/stickbeskrivningar rakt av utan författarna delar med sig av personliga reflexioner, tips och idéer. De funkar alltså inte bara som ”uppslagsböcker” utan minst lika mycket som inspiration.

Sportlov med Fendi

Vi har sportlov den här veckan, Fendi och jag. Idag väntade vi i tre timmar på ett paket som skulle komma med PostNord. Klockan 12 kom ett sms som talade om att de tyvärr inte kunde dela ut paketet idag, p.g.a. förseningar. Hmpf! Då gick vi ut i skogen och njöt av solen. Jag har sedan han var riktigt liten då och då gömt ”godis” på olika ställen längs vägen, pillat in små torrfoderkulor i barken på ett träd eller i en spricka i en stubbe. Nu klättrar han upp på alla stubbar han ser och tittar förväntansfullt på mig. Han är på många sätt som ett litet barn. Och precis som på små barn sitter aldrig totten i luggen på plats någon längre stund :).

Häromdagen var vädret inte fullt lika njutbart. Det föll stora, blöta snöblaffor som inte gjorde någon glad, bara blöt. Men mitt i det våta eländet kunde jag glädjas åt att jag både lyckades krångla på Fendi regnoverallen, få honom att faktiskt röra sig framåt i den – och att han insåg att han kunde kissa med overallen på.

Man kommer ju upp ur sängen i ottan när man har valp, vilket har vissa fördelar. I måndags hann jag tack vare det med både att sy ett saxfodral och en klänning på en och samma dag.

Jag har investerat i en sax för att kunna klippa Fendi själv så småningom. Av erfarenhet vet jag att en sax som åker i golvet aldrig blir sig riktigt lik och eftersom saxen var dyr, mycket dyrare än någon av mina tygsaxar, så jag sydde ett fodral till den. Fodralet är det tredje jag sytt av en gammal skinnjacka jag köpt på secondhand en gång i tiden. Som jacka gjorde den aldrig någon större succé, men den räcker nog till några fodral till om det skulle behövas. Det finns plats för fler på skärpet som jag trätt saxfodralet på. Konstigt förresten, det här med skärp. Ligger de i torkar ihop så de blir mindre i garderoben? När jag letade efter något lämpligt till det här projektet fick tre eller fyra sorteras bort för att de inte längre når runt midjan!

Det gör inte så mycket att figuren ändras lite med åren när man kan sy sina kläder själv, för då kan man välja modell som passar ens kropp och slipper anpassa kroppen efter kläderna. Den här klänningsmodellen är en av mina absoluta favoriter, har sytt ett tiotal. Den är en kombination av två mönster från Sewingheartdesign, se info längst ner i inlägget. Tyget är tryckt stretchvelour, ett av de tyger jag fyndade på Tyglust i Laholm häromveckan, för övrigt en fantastiskt inspirerande affär med massor av roliga tyger. Har du inte vägarna förbi Laholm så finns webshop också!

Symaskinen har varit Uffes mormors. Allt hon sydde, sydde hon med den. Jag har till och med en instruktionsbok till den, men den följde inte med symaskinen. Visst är den fin, riktigt inbunden till och med!

Det är egentligen en helt otrolig historia hur jag fick den: rektorn på den skola jag arbetade på då hade fått ta hand om en del saker efter en släkting som gått bort, bl.a. en korg med diverse sömnadsrelaterade saker. Hon tänkte att det kunde vara något i korgen som kunde användas i textilslöjden så hon tog med korgen till skolan. Och i korgen låg denna instruktionsbok – till just den symaskinsmodell som jag har fått ta över efter Uffes mormor. Men jag kan inte sy så bra på den än. Det är det här med trampningen …

På tal om trampningen – nu måste jag bara visa det här urklippet, minns inte var jag klippt ut det, tycker det är lite roligt:

Jag kanske skulle börja använda trampmaskinen …

*

Mönsterinfo:

livet från Autum Peplum Spinoff

kjoldel från Spin around

båda från Sewingheartdesign.

#Vi som älskar havet

Vi som bor i eller nära Halmstad har många stränder att välja på. Idag åkte vi till Laxvik. Fendi var helt förundrad över det skummande havet. Han jagade skumbollar som flög längs stranden. Visst påminner havsskummet om hans päls?

Regnoverall till hund – varför då?

Idag har vi tråkigt väder här. Ni vet, sådär så själva luften är blöt. Så när Fendi väl var torr och fluffig efter badet tyckte jag att han kunde använda sin nya regnoverall när vi skulle gå ut. Det tyckte inte Fendi.

Innan jag hade hund hade jag lite roligt åt dem som sätter kläder på sina djur, men jag har börjat förstå att det många gånger är av praktiska skäl. Det är exempelvis lite tidsödande att blåsa en genomblöt hund torr (och gör man inte det finns risk för tovor i pälsen) så även jag har införskaffat några hundplagg.

Redan i affären när Fendi skulle prova overallen visade han sitt missnöje. Kvick som en vessla smet han från mej, sprang där mellan hyllorna och fram till en annan kund som tog tag i hans sele och höll honom till jag kom. Pinsamt!

Han förstod såklart inte att han skulle slippa en omgång till med fönen idag om han hade overallen på sig. Han tyckte mest den var konstig, och det var jättekonstigt att gå med den. Han satt blixtstilla innanför dörren och fick lockas ut. Efter två motvilligt genomförda promenader utan att han vare sig gjorde nummer ett eller två ute gick han direkt in i vardagsrummet och både kissade och bajsade där.

Fendi har redan en reflexväst som han fått av min dotters pojkvän, men det är ju jättebra att det finns reflexer även på regnoverallen. Förhoppningsvis kommer han acceptera den så småningom – annars blir det fönen.

Examen i valpskolan

Idag var det avslutning på valpkursen. Här stoltserar en trött men stolt ”Top student” som det står på prisrosetten – Fendis första.

Idag stod bl.a. klickerträning på programmet. Det blåste lite snålt så det var skönt att teorin kunde hållas inomhus. Idag var vi på Larsgården. De tidigare passen har vi varit på Hundaktivitetscenter i Genevad.

Vi har prövat att klicka lite hemma, och Fendi fattade galoppen snabbt: upp med tassarna på pallen så blir det godis! Matte var inte riktigt lika snabb med godiset. Men då visade Fendi förvånansvärt tålamod. Den som väntar på nåt gott … Nästa steg blir att gå runt pallen med bakkroppen. Det får vi öva vidare på hemma!

Vi tackar Malin och Victoria för allt vi fått lära oss! Och tack Jeanette och Mikke, Larsgårdens Hundpensionat & Dagis, för att ni arrangerat denna kurs så bra. Vi uppskattar att de första passen hölls inomhus eftersom det fortfarande var rätt kallt att vara ute för små valpar i början på januari!

Oj, har han blivit så lång …

tänkte jag när Fendi fått tag i stickningen som jag placerat i säkerhet (trodde jag) mitt på soffbordet. Två vuxna, en hundben och till sist hundgodis med lammsmak krävdes för att rädda Mys blivande tröja.

%d bloggare gillar detta: