33 år

har vi varit gifta idag, Uffe och jag. Vi firade med årets första dopp i havet – och Fendi var med såklart.

Han verkade tycka om det – i alla fall tills vattnet nådde magen.

Han gillade sandstranden lika mycket – tänk en så jättelik sandlåda att gräva i!

Nu blir det bad under duschen hemma. All sand måste bort för på måndag ska Fendi till frisören och saxen blir ju slö om det är sand kvar i pälsen då.

Vi badade på Trönningestranden. I Halmstad kommun är hundar välkomna på alla naturstränder året om. Se mer om hundbad i Halmstad kommun här.

Första sommarlovsdagen – och vi gör vår läxa!

Vaknade klockan 6, gick ut med Fendi, åt frukost och sedan gick vi och la oss igen! Härligt att kunna ta dagen som den kommer! När vi sovit färdigt bestämde vi (jag) oss för att öva på läxan i rallylydnadskursen som vi började på i söndags. Men först sydde jag en väska att ha belöningsgodiset i som matchar min klänning. Idén till modellen fick jag igår när jag pratade med min kollega om vad hon brukar låta sina elever sy i årskurs 4.

Modellen är väldigt enkel och bygger på att man syr fast en halva av en dragkedja i varje ände på ett tyg (använder dragkedja i metervara), sätter på löparen på dragkedjan så att man kan stänga dragkedjan, viker tyget med rätsidan inåt och syr ihop väskan och vränger sedan ut rätsidan genom dragkedjan. Väldigt snabbt förklarat, jag vet, men vi var ju sugna på att gå ut så jag tog inte så många bilder.

Här är väskan klar, bilden något suddig, sorry för det.

Några bilder på själva träningen tog jag inte, men vi övade omvänt lockande och u-sväng för att få in hunden vid sidan.

Sen gick vi en långpromenad och njöt av försommargrönskan.

Igår kom min nya almanacka med posten. I år med Fendi på omslaget, såklart. Eftersom jag jobbar som lärare tycker jag det är praktiskt med en almanacka som följer läsåret och inte kalenderåret så min almanacka börjar med juli månad. Samtidigt med almanackan beställde jag Frixion-pennor i fyra färger – rosa till jobbet, lila till Fendi-aktiviteter, grönt till mina föräldrar (för att komma ihåg deras mediciner och sånt) och blått för fritid. Jag gillar verkligen dessa pennor. De inte bara suddas bort på papper med suddgummit i änden på pennan, utan också strykas bort från tyg med strykjärn. Jag har beställt almanacka från Personlig almanacka flera år i rad, och en sak som jag gillar är att man kan välja att adressbok och lista med bemärkelsedagar förs över från år till år, antalet år någon fyller uppdateras också.

Fjädrar till påsk!

Äntligen har My fått sin Fern and feather. Det känns som jag hållit på med den i evigheter, men när jag tittar i min stickprojektsbok ser jag att det faktiskt inte tagit mer än drygt ett år. Inte så illa, med tanke på att jag börjat om flera gånger. Det här är version 3. Version 1 stickade jag i annat garn, blev tveksam på storleken och började på annan storlek i samma garn. I somras fick jag för mig att jag inte tålde garnet (fick ögonlockseksem), köpte nytt garn och började om. Om allt detta kan du läsa i min gamla blogg.

Nästa stickprojekt får bli en ny mössa till syrran. Ni som följt mig på min gamla blogg Tygochgarn minns kanske när jag stickade den här mössan till henne? Nu har mössen kalasat på den och av bilden att döma är den bortom all räddning. Ett nytt mössprojekt (hi,hi) kan vara lagom efter ett tröjprojekt i tre versioner.

Glad påsk, alla!

Sy-LAN

Jag har varit på sy-LAN i helgen. Det är så härligt att packa bilen full av sygrejer, åka iväg till en trevlig bygdegård nånstans, sitta och sy och prata med andra synördar en hel helg. Man behöver inte tänka på mat. Nina som ordnar sy-LANen som jag brukar vara med på ser till att det finns frukost på lördan när man kommer, förmiddagskaffe, lunch, eftermiddagskaffe, middag, kvällskaffe och sen frukost, förmiddagskaffe, lunch och avslutningskaffe innan vi packar ihop våra grejor på söndan. Hinner ni verkligen sy något undrar du kanske? Jajamän. Själv sydde jag två klänningar – en som jag ska ha till påsk (har man julklänning måste man ju ha en påskklänning, eller hur?)

och en som jag kanske ska ha när jag ställer ut Fendi. Fotot gör tyvärr inte den fina färgen rättvisa, hoppas kunna ta en bättre bild när klänningen har fått knappar. Den är sydd i råsiden så den borde kännas behaglig och skön mot kroppen även om man blir svettig och nervös på första hundutställningen. Den som visar upp hunden ska helst vara klädd i släta, omönstrade kläder i neutrala färger så att det är hunden man tittar på, och inte handlern. Hängde upp klänningen ostruken på provdockan när jag kom hem från lanet, hade för mig att siden inte skrynklar så mycket, men kanske hade jag fel.

Klänningen har sidfickor för hundgodiset, sprund på ärmarna …

och i sidsömmarna – här fotograferat från insidan av plagget för att steglappen ska synas. Det är en liten kvadrat, vikt på diagonalen som man syr fast där sprundet slutar för att minska belastningen på sidsömmen. Kan ju vara bra när man springer runt med lilla voffsingen i utställningsringen.

Jag hann göra två knappar innan det var dags att packa ihop och åka hem.

Här är ett axplock av vad de andra gjorde:

Vi har alla våra favoritprojekt – Åsa syr gärna lappteknik. I år blev det en påsklöpare.

Anna gillar också lappteknik. Hon sydde block med rävar och kaniner som tillsammans med igelkottar och ugglor ska bli ett barntäcke.

Nicole sydde handdockor till dagiset hor jobbar på.

Barbro sydde helt underbara små kläder till sitt barnbarn.

Nina själv syr väskor. Säg vad hon inte kan sy en väska av. Se fler av hennes väskor här och här:

Jag glömmer alltid något hemma. Den här gången var det inte så illa: saknade blyertspenna, markeringspapper och sporre. Värst var det den gången jag glömt gaspedalen till symaskinen och Uffe fick komma med den. Kanske skulle jag redan ikväll skriva upp allt som är bra att ha med på sy-LAN inför nästa – så att man har en checklista att bocka av när man packar bilen. Den här kantpressen hade jag i alla fall med den här gången. Jag fick den i julklapp av min far. Han har själv gjort den. Vi var många som hade nytta av den den här helgen.

Kudderia till påsken

Påsktyget jag köpte igår på Erikshjälpen lockade och pockade: sy något, sy något! Först blev det en kudde …

Den såg så ensam ut så jag sydde en till med annan färg på kanten. Tänk att jag hade matchande lila tråd hemma! På rulle i trä!

Kokäkta, krympfri och ljusäkta, minsann! Man kan nästan se den fantastiska kvalitén på bilden. Jo, jag vet att tråd blir skör när den blir riktigt gammal, men den här tråden, mina vänner, är fortfarande fullt användbar och håller troligen bättre än många av nyare sort.

Jag gillar att ta tillvara, att sy nytt av gammalt. Att bara ha en begränsad mängd material att göra något av är en inspirerande utmaning. Så när kuddarna till soffan på ovanvåningen var klara var jag sugen på att sy några till soffan där nere. När jag var på Erikshjälpen igår hittade jag även en duk i enfärgad gul bomullstwills. Den fick bli baksida. I en kista i köket där jag förvarar dukar och förkläden fanns även en paradhandduk som jag fått av mor en påsk nån gång. När vi renoverat köket satte vi inte upp paradhanddukshängaren igen, så själva förhänget har legat oanvänt ett tag.

Tillsammans med lappteknikstyg jag köpt för länge sedan blev det till två avlånga kuddar. ”Lapptyget” räckte även till en matchande kvadratisk kudde som passar ihop med familjekudden jag broderade för nio år sedan, inspirerad av gamla märkdukar och med familjemedlemmarnas initialer i hörnen. I döttrarnas hörn har jag broderat djur som jag förknippar med dem: en fjäril åt My och en kanin åt Ida.

Uffe har aldrig fattat vitsen med en massa kuddar i sofforna. Jag tycker det är fint, räcker inte det? Och det är roligt att sy kuddar, det hade jag nästan glömt, men nu får jag stänga kudderian ett tag. Imorgon kväll ska Fendi och jag på vårt livs första ringträning – där tränar man på hur man ska uppföra sig när man är på hundutställning. Det behöver vi öva på båda två.

Slips till hunden

Röda Korset i Halmstad hade rea igår och idag – halva priset på allt i affären. Jag åkte dit för att se om jag kunde hitta tyger (gardiner, påslakan, dukar) lämpliga för ett projekt jag planerar för skolan till hösten. Det fanns mycket, men fast jag plockat ihop två bärkassar kom jag inte upp i summan som krävdes för att få betala mot faktura så jag betalade själv – och kan göra vad jag vill med tygerna. Dessutom hittade jag en rejäl nystvinda för en femtiolapp och det här:

en sidenslips till Fendi och en snygg, färdigpatinerad läderportfölj åt mig. Slipsen fick jag för en femma och portföljen kostade 75 kronor. Jag ska sy ett hundhalsband av slipsen. Nackpälsen på lilla pälsklingen ska skonas så mycket som möjligt och vad kan vara bättre än ett halsband av äkta siden?

Nästan vägg i vägg ligger Erikshjälpen och där hittade jag lite pynt till gästtoan: en liten skål och några … blommor kanske?

Det är ju snart påsk så det fick bli lite påsktyg också!

Söndagsvandring på Prins Bertils stig

I förmiddags tittade vi på Vasaloppet på Tv, men efter lunch åkte vi till Grötvik för njuta av det fina söndagsvädret och Fendi fick se ännu en ny strand. Vi parkerade vid Grötviks hamn och gick en del av Prins Bertils stig längs havet till Sandhamn, gick upp bland husen och vände sen tillbaka till Grötvik. Är du på besök i Halmstad rekommenderar jag varmt en vandring på den här stigen som bjuder både på fantastisk naturscenerier och en hel del andra sevärdheter. Bara längs den lilla sträckan vi gick såg vi både Wakeparken i Bastaskärsbrottet, Walter Bengtssons ateljé och Kungastenen med inskriptioner av kungarna Oscar II, Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf som alla varit vid det stenbrott som funnits här från mitten på 1800-talet och ungefär hundra år framåt.

Vi passar på att besöka så många stränder som möjligt innan det blir hundförbud. Hundar får inte vara på Halmstad kommuns officiella badplatser mellan 1 maj och 15 september. Däremot får de vara på naturstränderna året om och Sandhamn som skymtar bakom Fendi är en av dem.

Nostalgisk utflykt

Det är hemskt det som sker i Ukraina nu. Jag hör och läser nyhetsrapporteringen, men det är svårt att ta in. Det är hemskt med krig, oavsett var i världen det är. Vi har alltid tyckt om att vara ute och njuta av naturen, men kanske man är extra tacksam över att kunna göra det i tider som dessa.

Idag har vi gjort en utflykt till Tylösand och S:t Olofs kapell där vi gifte oss för snart 33 år sedan. Tänk vad tiden går!

Den lilla träkyrkan byggdes 1721 i Lidhult, sex mil från Tylösand. När man byggde en ny kyrka i Lidhult i slutet på 1800-talet såldes träkyrkan på auktion, monterades ner och forslades iväg till en by ett par kilometer bort. I 60 år användes den som bostadshus (!) innan landsantikvarien i Halland, Erik Salvén, hörde talas om historien i början av 1930-talet. Huset plockades ned och forslades till Tylösand i Halmstad där den byggdes upp som kyrka igen och tack vare ett gammalt foto har den kunnat återställas i näst intill originalskick.

Solen sken på oss när vi kom ut på kyrktrappan den 1:a juli 1989, och solen sken idag också. Visst är utsikten enastående?!

Så klart gick vi ner till själva stranden också …

och där passade vi på att träna inkallning. Det gick undan vill jag lova, hann visst inte riktigt med att rikta in kameran 🙂 .

Visste du att det finns en livräddarskola i Tylösand? Den var såklart inte igång nu, men på bilden ser du Uffe och Fendi framför livräddartornet.

Tornet lutar ut mot havet, vilket man ser tydligt här. Tornets lutning gör det lätt för livräddarna att att nå utsiktsplattformen. Därifrån har de bra överblick och upptäcker lättare förrädiska utströmmar och människor som hamnat i nöd, och därifrån kan de dirigera livräddarna nere på stranden. Livräddarna finns inte bara i Tylösand, utan också på stränderna vid Frösakull, Vilshärad och Ringenäs.

Enligt en skylt på plats var tornbygget det sista uppdraget i ett byggnadsvårds- och arbetsprojekt som pågick i 15 år med mottot: ”rädda jobben – rädda hantverket – rädda husen”. Ett hundratal kulturbyggnader i Halland renoverades och projektet avslutades alltså med en byggnad som räddar människors liv.

Kärlek – till havet, till min hund – och till mannen bakom kameran!

På Östra stranden

Idag åkte vi till havet med Fendi, till Östra stranden (som ligger mer söder än öster om Halmstad, men i alla fall öster om Västra stranden 🙂 ).

Uffe och jag tycker om att åka till havet, alla tider på året, så det var roligt att se att Fendi verkar dela vår fascination för det stora vattnet.

Lite blåste det, men inte alls som förra helgen.

De stora stockarna som tvåbeningarna sitter på, passar utmärkt att balansera på för en liten fyrbening.

Du kan läsa mer om Halmstads stränder här, och här.

%d bloggare gillar detta: