Fjädrar till påsk!

Äntligen har My fått sin Fern and feather. Det känns som jag hållit på med den i evigheter, men när jag tittar i min stickprojektsbok ser jag att det faktiskt inte tagit mer än drygt ett år. Inte så illa, med tanke på att jag börjat om flera gånger. Det här är version 3. Version 1 stickade jag i annat garn, blev tveksam på storleken och började på annan storlek i samma garn. I somras fick jag för mig att jag inte tålde garnet (fick ögonlockseksem), köpte nytt garn och började om. Om allt detta kan du läsa i min gamla blogg.

Nästa stickprojekt får bli en ny mössa till syrran. Ni som följt mig på min gamla blogg Tygochgarn minns kanske när jag stickade den här mössan till henne? Nu har mössen kalasat på den och av bilden att döma är den bortom all räddning. Ett nytt mössprojekt (hi,hi) kan vara lagom efter ett tröjprojekt i tre versioner.

Glad påsk, alla!

Optimala mössan

Jag söker fortfarande den optimala mössan – en som både värmer, sitter skönt och är snygg att titta på. Jag har gjort ett antal försök:

Baskern här stickade jag för att matcha en kappa av Kaipa Gunilla Ericsson jag köpte på Hantverksmässan i Båstad 2013. Den är stickade efter ett gratismönster som du hittar här.

Jag stickade också en matchande Leftie-sjal.

Mössan med flätkant stickade jag för att matcha en annan kappa. Den glider gärna upp och ser ännu mera toppig ut än på bilden.

När jag stickat min Fern and Feather-kofta ville jag såklart ha en mössa som matchade den. Jag stickade en med tredubbel uppvikt resårkant nertill för att den skulle sitta bra, men … den glider också upp.

Den här mössan stickade jag precis i början på 2020, innan pandemin bröt ut. Texten lyder: Det är som det är och den kändes ett tag … jag vet inte hur jag ska säga … kanske lite cynisk. Tanken med texten var från början att påminna mig själv om att acceptera det jag inte kan ändra på. När vi levt med pandemin ett tag blev det uppenbart att texten var högst aktuell med just det syftet. Däremot passar tyvärr inte heller denna mössa helt perfekt. Mönsterstickad och lätt hopfiltad = inte så töjbar och glider även den upp på skulten om jag inte drar den långt ner över öronen.

Egentligen är jag nog mest nöjd med baskermodellerna. Den randiga är kanske i största laget så det är möjligt att jag repar upp den för att få garn till fler försök. Jag gillar färgerna

Det här är hitintills absoluta favoriten! Man kan nätt och jämnt ana att det är en ”resår på andra ledden” som gör att baskern sitter bra. ( 6 slätstickade varv ömsom med rätsidan ut, ömsom med avigsidan ut).

Min mor fick en häromåret och kanske man ser resåren lite, lite bättre på den här bilden. Hon önskade sig en grå basker och hade redan en röd halsduk så jag plockade in lite rött i toppen på hennes basker – och i de partier i resåren som har rätsidan ut. De sjunker in mellan de grå, bulligare varven (som alltså då är slätstickade med avigsidan ut) och anas bara.

Vilken är din mössfavorit?

Märkliga garner

Idag blev den klar, tröjan jag började på i höstas. Eller ja, jag började på en i samma modell men flera storlekar för stor i september nån gång. Jag repade upp och började om för att efter en tid konstatera att tröjan fortfarande blev alldeles för stor. Det verkar som det blivit en vana att sticka om mina tröjor, inte en utan två gånger. Till mitt försvar kan sägas att jag faktiskt stickat en provlapp den här gången, men den var svårmätt för det blev olika mått varje gång. Garnet är lite märkligt, alldeles stumt och oelastiskt, förmodligen för att det innehåller så mycket bomull.

Jag skulle egentligen inte alls ha mer garn men eftersom jag verkligen gillar den här brunlila färgskalan förälskade jag mig i garnet så fort jag såg det i affären. Skulle färgen ha ett namn tycker jag tweedy aubergine skulle passa. Nästa gång ska jag dra lite mer i garnet innan jag bestämmer mig – och känns det stumt ska jag INTE köpa det – även om det är mjukt och gosigt att klappa på. Inte ens resårstickningen blev speciellt elastisk, och då avmaskade jag ändå med Jeny´s Surprisingly Stretchy Bind Off. Garnet heter Freya (från Sirdar), kallas mjuk och borstad vinterbomull och innehåller förutom 55% bomull även 31% akryl och 14% polyester.

Modellen heter October Sweater. Man börjar uppe vid halsen, stickar först fram och tillbaka på en rundsticka medan man ökar för raglan och ringning fram. När ringningen blivit tillräckligt djup fram lägger man upp maskor i ringningens botten mitt fram och stickar sedan runt. Trevlig stickning som skulle ha kunnat gå ganska snabbt om jag fått till rätt maskantal från början. Du hittar en gratis beskrivning här.

Det är inte helt lätt att ta bilder med mer än en fotomodell åt gången. Först vände Fendi rumpan till

Bilderna är tagna på Gullbrannastranden, 1,5 mil söder om Halmstad.

På tal om märkliga garner kom jag att tänka på ett annat märkligt garn jag köpte i en second hand-butik får flera år sedan, även det lite tweedaktigt. Det var under en period då jag skulle öva på grönt, men det blev bara en grön batikmönstrad klänning för när jag provstickade med garnet blev provlappen blev väldigt skum, drog ihop sig och blev kompakt. Tvärtemot Freya-garnet i min nya tröja alltså. Jag blev lite nyfiken på fiberinnehållet i det gröna garnet.

Det innehåller förutom ull och akryl 5% rhovyl, en för mig okänd fiber, som enligt googlande är både antibakteriell, värmereglerande och svårantändlig. Låter ju fantastiskt, undrar varför den inte används mer? Kan det vara för att den innehåller PVC? Garnet lär bli liggande i hyllan!

I min bubbla

Oro i världen och ruskväder utanför knuten – då passar det med tända ljus, en kopp te och en stickning. Idag blev det ett av mina absoluta favoritteer: Eskilstunate, med smak av citron och grape, smultron och jordgubb. Mmm! Ljusstakarna fick jag av far i julklapp. Han har börjat svarva på gamla dar och de här är av en av våra björkar som vi fick hjälp att ta ner i våras. Tänk att angripet trä kan användas och bli så vackert som ljusstakar.

Stickningen är mitt tredje försök till en tröja med raglanärmar. Första försöket påbörjade jag nästan på dagen för fem månader sedan. Problemet har varit att tröjan blivit för stor. Jag har inte använt det garn som beskrivningen är gjord för, och trots provstickning (jajamen!) blev både första och andra försöket på tok för stora. Andra gången stickade jag så långt att jag kunde ta på ”tröjan”. Då kunde jag i alla fall uppskatta hur många färre maskor jag skulle ha nästa gång.

Garnet är Freya, soft and brushed wintercotton från Sirdar, 55% bomull, 31% akryl och 14% polyester, och det är maskintvättbart. Jag fastnade för färgen.

Idag har vi tränat ensamhetsträning i bil, Fendi och jag. Inte mer än de få minuter det tar att gå in och hämta paket på posten/i affären, men i alla fall. Det slutade alltså med att jag hämtade paketet jag väntade på igår själv på PostNord i stan, annars hade jag fått vänta några dagar till, och jag ville inte vänta längre. Jag var SÅ nyfiken på boken jag beställt: Sticka från grunden av Ivar Asplund. Jag hörde honom berätta om den i senaste avsnittet av podcasten Nördic Knitting och blev intresserad, trots att jag tidigare har tänkt att det där med stickgrunderna kan jag redan. Hans pedagogiska sätt att förklara genomsyrar boken och jag tror att den kan ge inspiration i jobbet där mina elever i åk 8 stickar.

När tjejerna bodde hemma brukade vi gå på bokrea vid den här tiden på året. I år har jag beställt två böcker på nätet, förutom Ivars bok blev det Mega vego – en sammanslagning av två tidigare receptböcker – Mera vego och Ännu mera vego – plus ett tjugotal nya recept. Båda böckerna är skrivna lite i samma stil. Det är inte bara recept/stickbeskrivningar rakt av utan författarna delar med sig av personliga reflexioner, tips och idéer. De funkar alltså inte bara som ”uppslagsböcker” utan minst lika mycket som inspiration.

Oj, har han blivit så lång …

tänkte jag när Fendi fått tag i stickningen som jag placerat i säkerhet (trodde jag) mitt på soffbordet. Två vuxna, en hundben och till sist hundgodis med lammsmak krävdes för att rädda Mys blivande tröja.

%d bloggare gillar detta: