Kudderia till påsken

Påsktyget jag köpte igår på Erikshjälpen lockade och pockade: sy något, sy något! Först blev det en kudde …

Den såg så ensam ut så jag sydde en till med annan färg på kanten. Tänk att jag hade matchande lila tråd hemma! På rulle i trä!

Kokäkta, krympfri och ljusäkta, minsann! Man kan nästan se den fantastiska kvalitén på bilden. Jo, jag vet att tråd blir skör när den blir riktigt gammal, men den här tråden, mina vänner, är fortfarande fullt användbar och håller troligen bättre än många av nyare sort.

Jag gillar att ta tillvara, att sy nytt av gammalt. Att bara ha en begränsad mängd material att göra något av är en inspirerande utmaning. Så när kuddarna till soffan på ovanvåningen var klara var jag sugen på att sy några till soffan där nere. När jag var på Erikshjälpen igår hittade jag även en duk i enfärgad gul bomullstwills. Den fick bli baksida. I en kista i köket där jag förvarar dukar och förkläden fanns även en paradhandduk som jag fått av mor en påsk nån gång. När vi renoverat köket satte vi inte upp paradhanddukshängaren igen, så själva förhänget har legat oanvänt ett tag.

Tillsammans med lappteknikstyg jag köpt för länge sedan blev det till två avlånga kuddar. ”Lapptyget” räckte även till en matchande kvadratisk kudde som passar ihop med familjekudden jag broderade för nio år sedan, inspirerad av gamla märkdukar och med familjemedlemmarnas initialer i hörnen. I döttrarnas hörn har jag broderat djur som jag förknippar med dem: en fjäril åt My och en kanin åt Ida.

Uffe har aldrig fattat vitsen med en massa kuddar i sofforna. Jag tycker det är fint, räcker inte det? Och det är roligt att sy kuddar, det hade jag nästan glömt, men nu får jag stänga kudderian ett tag. Imorgon kväll ska Fendi och jag på vårt livs första ringträning – där tränar man på hur man ska uppföra sig när man är på hundutställning. Det behöver vi öva på båda två.

Sportlov med Fendi

Vi har sportlov den här veckan, Fendi och jag. Idag väntade vi i tre timmar på ett paket som skulle komma med PostNord. Klockan 12 kom ett sms som talade om att de tyvärr inte kunde dela ut paketet idag, p.g.a. förseningar. Hmpf! Då gick vi ut i skogen och njöt av solen. Jag har sedan han var riktigt liten då och då gömt ”godis” på olika ställen längs vägen, pillat in små torrfoderkulor i barken på ett träd eller i en spricka i en stubbe. Nu klättrar han upp på alla stubbar han ser och tittar förväntansfullt på mig. Han är på många sätt som ett litet barn. Och precis som på små barn sitter aldrig totten i luggen på plats någon längre stund :).

Häromdagen var vädret inte fullt lika njutbart. Det föll stora, blöta snöblaffor som inte gjorde någon glad, bara blöt. Men mitt i det våta eländet kunde jag glädjas åt att jag både lyckades krångla på Fendi regnoverallen, få honom att faktiskt röra sig framåt i den – och att han insåg att han kunde kissa med overallen på.

Man kommer ju upp ur sängen i ottan när man har valp, vilket har vissa fördelar. I måndags hann jag tack vare det med både att sy ett saxfodral och en klänning på en och samma dag.

Jag har investerat i en sax för att kunna klippa Fendi själv så småningom. Av erfarenhet vet jag att en sax som åker i golvet aldrig blir sig riktigt lik och eftersom saxen var dyr, mycket dyrare än någon av mina tygsaxar, så jag sydde ett fodral till den. Fodralet är det tredje jag sytt av en gammal skinnjacka jag köpt på secondhand en gång i tiden. Som jacka gjorde den aldrig någon större succé, men den räcker nog till några fodral till om det skulle behövas. Det finns plats för fler på skärpet som jag trätt saxfodralet på. Konstigt förresten, det här med skärp. Ligger de i torkar ihop så de blir mindre i garderoben? När jag letade efter något lämpligt till det här projektet fick tre eller fyra sorteras bort för att de inte längre når runt midjan!

Det gör inte så mycket att figuren ändras lite med åren när man kan sy sina kläder själv, för då kan man välja modell som passar ens kropp och slipper anpassa kroppen efter kläderna. Den här klänningsmodellen är en av mina absoluta favoriter, har sytt ett tiotal. Den är en kombination av två mönster från Sewingheartdesign, se info längst ner i inlägget. Tyget är tryckt stretchvelour, ett av de tyger jag fyndade på Tyglust i Laholm häromveckan, för övrigt en fantastiskt inspirerande affär med massor av roliga tyger. Har du inte vägarna förbi Laholm så finns webshop också!

Symaskinen har varit Uffes mormors. Allt hon sydde, sydde hon med den. Jag har till och med en instruktionsbok till den, men den följde inte med symaskinen. Visst är den fin, riktigt inbunden till och med!

Det är egentligen en helt otrolig historia hur jag fick den: rektorn på den skola jag arbetade på då hade fått ta hand om en del saker efter en släkting som gått bort, bl.a. en korg med diverse sömnadsrelaterade saker. Hon tänkte att det kunde vara något i korgen som kunde användas i textilslöjden så hon tog med korgen till skolan. Och i korgen låg denna instruktionsbok – till just den symaskinsmodell som jag har fått ta över efter Uffes mormor. Men jag kan inte sy så bra på den än. Det är det här med trampningen …

På tal om trampningen – nu måste jag bara visa det här urklippet, minns inte var jag klippt ut det, tycker det är lite roligt:

Jag kanske skulle börja använda trampmaskinen …

*

Mönsterinfo:

livet från Autum Peplum Spinoff

kjoldel från Spin around

båda från Sewingheartdesign.

För litet mobilfodral

Det var inte mycket Uffe önskade sig i julklapp, men han ville gärna ha ett nytt mobilfodral för det jag sytt åt honom tidigare är helt utslitet. Tyvärr hade jag inte mönstret jag gjorde till det förra kvar, så jag mätte lite snabbt när han lämnat mobilen framme. Lite FÖR snabbt som synes, men det märkte jag inte förrän julaftons kväll. Lite ledsamt, jag som ville överraska honom med ett nytt mobilfodral till det nya året.

Den blå utsidan är av delar från en kasserad läderjacka och den svarta detaljen är en bit av Uffes egen, udda handske. Den döljer att det blå lädret inte räckte riktigt ända ut i kanten.

Fodret med hjärtan skulle liksom ytterligare symbolisera min kärlek till honom

För att slippa sy om hela fodralet – vilket förmodligen skulle innebära att fodralet inte skulle bli brukbart förrän framåt påsk eller så – flyttade jag på Uffes förslag bara upp kardborrbandet. Hålen i lädret från förra placeringen går ju inte att göra något åt, men Uffe bryr sig inte. Han är glad han fått ett mobilfodral som passar hans mobil.

Räv med munskydd

Fendi fick en mycket uppskattad räv i present, en som både piper och prasslar. Han älskade den intensivt, så hårt att nosen ganska snart började trådas upp. Eftersom han tyckte så mycket om den lagade jag den med det tyg jag hade hemma som passade ”bäst”. Tyvärr gav resultatet lite pandemi-vibbar – en räv med munskydd liksom.

Det tog inte lång tid förrän även övre halvan av huvudet blivit så illa åtgånget att något behövde göras. Nu blev det ett radikalt ingrepp: jag sprättade loss huvudet, sprättade loss ögonen från huvudet och sydde dem på ett nytt huvud som jag sytt med gamla huvudet som mall.

Nu kan Fendi leka med sin räv igen utan att matte behöver vara rädd för att han ska få en massa vadd i munnen.

%d bloggare gillar detta: