Min och Fendis första hundutställning

Idag har Fendi och jag varit på vår första hundutställning. Det var Angereds brukshundsklubb som arrangerade den i Olofstorp utanför Göteborg. Här ser ni Fendi sitta på visningsbordet framför domartältet. Hunden ska ju stå på bordet, inte sitta, och det gjorde han – bara inte när bilden togs.

Hundutställning är en helt ny erfarenhet för mig. Jag har förberett mig/oss på olika sätt: Vi har varit på ring- och socialiseringsträning (där hundarna får vänja sig både vid att vara nära många andra hundar och att bli tittade på i munnen, klämda på pungen (!), gå runt i ring och triangel i vacker trav)… Jag har köpt utställningstält som Uffe och jag provreste i trädgården …

Här ser ni det i en ganska konstig vinkel, tätt intill Fendis uppfödares tält. Håkan och Gunilla Norström, Gåsadalens kennel, hjälpte mig med utställningsfrisyren och gav mig handlertips (hur man visar upp hunden). Tack, snälla!

Och tack älskade Uffe för att du följde med och bar alla grejor och filmade och fotade.

Vi åkte faktiskt hemifrån redan igår. Eftersom vi inte ville stiga upp i ottan valde vi att övernatta en mil från utställningsplatsen, på Björsjöås vildmarkscamping. Vi valde att bo en en sån här liten gullig stuga istället för i trädtält eller glamping.

Strax ovanför stugan finns dessa lämningar av en gammal gård, med pedagogiska skyltar som berättar om var man tagit vatten till djuren, vad en fägatan är m.m.

Det finns många vandringsleder att följa. Eftersom Fendi var nybadad inför utställningen vågade vi inte utmana ödet utan valde den kortaste som var ungefär 2,5 km lång och bar Fendi där det var lerigt. I Björsjön i bakgrunden finns kanoter att hyra. Och i skogen fanns så mycket blåbärsris som jag aldrig sett förut.

Men hur gick det då på utställningen kanske du undrar? Jo, vi kammade hem två prisrosetter: ett hederspris och en BIR som betyder bäst i rasen. I praktiken innebar det att Fendi och en annan dvärgpudelvalp i samma åldersklass som fått hederspris tävlade om vem som var bäst i rasen. Fendi vann och gick vidare till valpBIS (Best in show bland valpar) sen gick vi inte vidare. Lite kan det bero på att matte tappade både fokus och köttbullar som Fendi stannade och åt upp. Men vi ska på´t igen! Redan nästa helg ska vi delta i en annan inofficiell utställning i Ljungby. Resultaten från en inofficiell hundutställning är mer en sorts övningstävling inför de officiella hundutställningarna och förs inte in i Svenska Kennelklubbens register.

Märkliga garner

Idag blev den klar, tröjan jag började på i höstas. Eller ja, jag började på en i samma modell men flera storlekar för stor i september nån gång. Jag repade upp och började om för att efter en tid konstatera att tröjan fortfarande blev alldeles för stor. Det verkar som det blivit en vana att sticka om mina tröjor, inte en utan två gånger. Till mitt försvar kan sägas att jag faktiskt stickat en provlapp den här gången, men den var svårmätt för det blev olika mått varje gång. Garnet är lite märkligt, alldeles stumt och oelastiskt, förmodligen för att det innehåller så mycket bomull.

Jag skulle egentligen inte alls ha mer garn men eftersom jag verkligen gillar den här brunlila färgskalan förälskade jag mig i garnet så fort jag såg det i affären. Skulle färgen ha ett namn tycker jag tweedy aubergine skulle passa. Nästa gång ska jag dra lite mer i garnet innan jag bestämmer mig – och känns det stumt ska jag INTE köpa det – även om det är mjukt och gosigt att klappa på. Inte ens resårstickningen blev speciellt elastisk, och då avmaskade jag ändå med Jeny´s Surprisingly Stretchy Bind Off. Garnet heter Freya (från Sirdar), kallas mjuk och borstad vinterbomull och innehåller förutom 55% bomull även 31% akryl och 14% polyester.

Modellen heter October Sweater. Man börjar uppe vid halsen, stickar först fram och tillbaka på en rundsticka medan man ökar för raglan och ringning fram. När ringningen blivit tillräckligt djup fram lägger man upp maskor i ringningens botten mitt fram och stickar sedan runt. Trevlig stickning som skulle ha kunnat gå ganska snabbt om jag fått till rätt maskantal från början. Du hittar en gratis beskrivning här.

Det är inte helt lätt att ta bilder med mer än en fotomodell åt gången. Först vände Fendi rumpan till

Bilderna är tagna på Gullbrannastranden, 1,5 mil söder om Halmstad.

På tal om märkliga garner kom jag att tänka på ett annat märkligt garn jag köpte i en second hand-butik får flera år sedan, även det lite tweedaktigt. Det var under en period då jag skulle öva på grönt, men det blev bara en grön batikmönstrad klänning för när jag provstickade med garnet blev provlappen blev väldigt skum, drog ihop sig och blev kompakt. Tvärtemot Freya-garnet i min nya tröja alltså. Jag blev lite nyfiken på fiberinnehållet i det gröna garnet.

Det innehåller förutom ull och akryl 5% rhovyl, en för mig okänd fiber, som enligt googlande är både antibakteriell, värmereglerande och svårantändlig. Låter ju fantastiskt, undrar varför den inte används mer? Kan det vara för att den innehåller PVC? Garnet lär bli liggande i hyllan!

Slutet på Prins Bertils stig

Idag gjorde vi en utflykt till Möllegårds naturreservat där Prins Bertils stig slutar. Vi gick en bit längs Nyrebäcken och Fendi besteg ett berg i skogsdungen intill.

Lite senare på våren blommar mängder av backsippor i Möllegården som är ett av Halmstads nära 60 naturreservat. Och vet ni, intill parkeringen finns ett café där man kan äta fantastiskt god italiensk glass eller pizza bakad i vedugn. Pizzan har vi faktiskt inte provat ännu, men varje gång vi är där köper vi glass. Idag blev det den supersmaskiga chokladglassen tillsammans med den lika goda hasselnötsglassen. Fendi fick slicka på våra fingrar – och Uffe ”tappade” lite av sin strut precis där Fendi satt.

Nu är vi hemma igen och jag stickar på en tröja som jag hoppas snart kunna visa upp färdig här. Här är en liten sneakpeak …

Söndagsvandring på Prins Bertils stig

I förmiddags tittade vi på Vasaloppet på Tv, men efter lunch åkte vi till Grötvik för njuta av det fina söndagsvädret och Fendi fick se ännu en ny strand. Vi parkerade vid Grötviks hamn och gick en del av Prins Bertils stig längs havet till Sandhamn, gick upp bland husen och vände sen tillbaka till Grötvik. Är du på besök i Halmstad rekommenderar jag varmt en vandring på den här stigen som bjuder både på fantastisk naturscenerier och en hel del andra sevärdheter. Bara längs den lilla sträckan vi gick såg vi både Wakeparken i Bastaskärsbrottet, Walter Bengtssons ateljé och Kungastenen med inskriptioner av kungarna Oscar II, Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf som alla varit vid det stenbrott som funnits här från mitten på 1800-talet och ungefär hundra år framåt.

Vi passar på att besöka så många stränder som möjligt innan det blir hundförbud. Hundar får inte vara på Halmstad kommuns officiella badplatser mellan 1 maj och 15 september. Däremot får de vara på naturstränderna året om och Sandhamn som skymtar bakom Fendi är en av dem.

Nostalgisk utflykt

Det är hemskt det som sker i Ukraina nu. Jag hör och läser nyhetsrapporteringen, men det är svårt att ta in. Det är hemskt med krig, oavsett var i världen det är. Vi har alltid tyckt om att vara ute och njuta av naturen, men kanske man är extra tacksam över att kunna göra det i tider som dessa.

Idag har vi gjort en utflykt till Tylösand och S:t Olofs kapell där vi gifte oss för snart 33 år sedan. Tänk vad tiden går!

Den lilla träkyrkan byggdes 1721 i Lidhult, sex mil från Tylösand. När man byggde en ny kyrka i Lidhult i slutet på 1800-talet såldes träkyrkan på auktion, monterades ner och forslades iväg till en by ett par kilometer bort. I 60 år användes den som bostadshus (!) innan landsantikvarien i Halland, Erik Salvén, hörde talas om historien i början av 1930-talet. Huset plockades ned och forslades till Tylösand i Halmstad där den byggdes upp som kyrka igen och tack vare ett gammalt foto har den kunnat återställas i näst intill originalskick.

Solen sken på oss när vi kom ut på kyrktrappan den 1:a juli 1989, och solen sken idag också. Visst är utsikten enastående?!

Så klart gick vi ner till själva stranden också …

och där passade vi på att träna inkallning. Det gick undan vill jag lova, hann visst inte riktigt med att rikta in kameran 🙂 .

Visste du att det finns en livräddarskola i Tylösand? Den var såklart inte igång nu, men på bilden ser du Uffe och Fendi framför livräddartornet.

Tornet lutar ut mot havet, vilket man ser tydligt här. Tornets lutning gör det lätt för livräddarna att att nå utsiktsplattformen. Därifrån har de bra överblick och upptäcker lättare förrädiska utströmmar och människor som hamnat i nöd, och därifrån kan de dirigera livräddarna nere på stranden. Livräddarna finns inte bara i Tylösand, utan också på stränderna vid Frösakull, Vilshärad och Ringenäs.

Enligt en skylt på plats var tornbygget det sista uppdraget i ett byggnadsvårds- och arbetsprojekt som pågick i 15 år med mottot: ”rädda jobben – rädda hantverket – rädda husen”. Ett hundratal kulturbyggnader i Halland renoverades och projektet avslutades alltså med en byggnad som räddar människors liv.

Kärlek – till havet, till min hund – och till mannen bakom kameran!

%d bloggare gillar detta: