Optimala mössan

Jag söker fortfarande den optimala mössan – en som både värmer, sitter skönt och är snygg att titta på. Jag har gjort ett antal försök:

Baskern här stickade jag för att matcha en kappa av Kaipa Gunilla Ericsson jag köpte på Hantverksmässan i Båstad 2013. Den är stickade efter ett gratismönster som du hittar här.

Jag stickade också en matchande Leftie-sjal.

Mössan med flätkant stickade jag för att matcha en annan kappa. Den glider gärna upp och ser ännu mera toppig ut än på bilden.

När jag stickat min Fern and Feather-kofta ville jag såklart ha en mössa som matchade den. Jag stickade en med tredubbel uppvikt resårkant nertill för att den skulle sitta bra, men … den glider också upp.

Den här mössan stickade jag precis i början på 2020, innan pandemin bröt ut. Texten lyder: Det är som det är och den kändes ett tag … jag vet inte hur jag ska säga … kanske lite cynisk. Tanken med texten var från början att påminna mig själv om att acceptera det jag inte kan ändra på. När vi levt med pandemin ett tag blev det uppenbart att texten var högst aktuell med just det syftet. Däremot passar tyvärr inte heller denna mössa helt perfekt. Mönsterstickad och lätt hopfiltad = inte så töjbar och glider även den upp på skulten om jag inte drar den långt ner över öronen.

Egentligen är jag nog mest nöjd med baskermodellerna. Den randiga är kanske i största laget så det är möjligt att jag repar upp den för att få garn till fler försök. Jag gillar färgerna

Det här är hitintills absoluta favoriten! Man kan nätt och jämnt ana att det är en ”resår på andra ledden” som gör att baskern sitter bra. ( 6 slätstickade varv ömsom med rätsidan ut, ömsom med avigsidan ut).

Min mor fick en häromåret och kanske man ser resåren lite, lite bättre på den här bilden. Hon önskade sig en grå basker och hade redan en röd halsduk så jag plockade in lite rött i toppen på hennes basker – och i de partier i resåren som har rätsidan ut. De sjunker in mellan de grå, bulligare varven (som alltså då är slätstickade med avigsidan ut) och anas bara.

Vilken är din mössfavorit?

Märkliga garner

Idag blev den klar, tröjan jag började på i höstas. Eller ja, jag började på en i samma modell men flera storlekar för stor i september nån gång. Jag repade upp och började om för att efter en tid konstatera att tröjan fortfarande blev alldeles för stor. Det verkar som det blivit en vana att sticka om mina tröjor, inte en utan två gånger. Till mitt försvar kan sägas att jag faktiskt stickat en provlapp den här gången, men den var svårmätt för det blev olika mått varje gång. Garnet är lite märkligt, alldeles stumt och oelastiskt, förmodligen för att det innehåller så mycket bomull.

Jag skulle egentligen inte alls ha mer garn men eftersom jag verkligen gillar den här brunlila färgskalan förälskade jag mig i garnet så fort jag såg det i affären. Skulle färgen ha ett namn tycker jag tweedy aubergine skulle passa. Nästa gång ska jag dra lite mer i garnet innan jag bestämmer mig – och känns det stumt ska jag INTE köpa det – även om det är mjukt och gosigt att klappa på. Inte ens resårstickningen blev speciellt elastisk, och då avmaskade jag ändå med Jeny´s Surprisingly Stretchy Bind Off. Garnet heter Freya (från Sirdar), kallas mjuk och borstad vinterbomull och innehåller förutom 55% bomull även 31% akryl och 14% polyester.

Modellen heter October Sweater. Man börjar uppe vid halsen, stickar först fram och tillbaka på en rundsticka medan man ökar för raglan och ringning fram. När ringningen blivit tillräckligt djup fram lägger man upp maskor i ringningens botten mitt fram och stickar sedan runt. Trevlig stickning som skulle ha kunnat gå ganska snabbt om jag fått till rätt maskantal från början. Du hittar en gratis beskrivning här.

Det är inte helt lätt att ta bilder med mer än en fotomodell åt gången. Först vände Fendi rumpan till

Bilderna är tagna på Gullbrannastranden, 1,5 mil söder om Halmstad.

På tal om märkliga garner kom jag att tänka på ett annat märkligt garn jag köpte i en second hand-butik får flera år sedan, även det lite tweedaktigt. Det var under en period då jag skulle öva på grönt, men det blev bara en grön batikmönstrad klänning för när jag provstickade med garnet blev provlappen blev väldigt skum, drog ihop sig och blev kompakt. Tvärtemot Freya-garnet i min nya tröja alltså. Jag blev lite nyfiken på fiberinnehållet i det gröna garnet.

Det innehåller förutom ull och akryl 5% rhovyl, en för mig okänd fiber, som enligt googlande är både antibakteriell, värmereglerande och svårantändlig. Låter ju fantastiskt, undrar varför den inte används mer? Kan det vara för att den innehåller PVC? Garnet lär bli liggande i hyllan!

Slutet på Prins Bertils stig

Idag gjorde vi en utflykt till Möllegårds naturreservat där Prins Bertils stig slutar. Vi gick en bit längs Nyrebäcken och Fendi besteg ett berg i skogsdungen intill.

Lite senare på våren blommar mängder av backsippor i Möllegården som är ett av Halmstads nära 60 naturreservat. Och vet ni, intill parkeringen finns ett café där man kan äta fantastiskt god italiensk glass eller pizza bakad i vedugn. Pizzan har vi faktiskt inte provat ännu, men varje gång vi är där köper vi glass. Idag blev det den supersmaskiga chokladglassen tillsammans med den lika goda hasselnötsglassen. Fendi fick slicka på våra fingrar – och Uffe ”tappade” lite av sin strut precis där Fendi satt.

Nu är vi hemma igen och jag stickar på en tröja som jag hoppas snart kunna visa upp färdig här. Här är en liten sneakpeak …

Söndagsvandring på Prins Bertils stig

I förmiddags tittade vi på Vasaloppet på Tv, men efter lunch åkte vi till Grötvik för njuta av det fina söndagsvädret och Fendi fick se ännu en ny strand. Vi parkerade vid Grötviks hamn och gick en del av Prins Bertils stig längs havet till Sandhamn, gick upp bland husen och vände sen tillbaka till Grötvik. Är du på besök i Halmstad rekommenderar jag varmt en vandring på den här stigen som bjuder både på fantastisk naturscenerier och en hel del andra sevärdheter. Bara längs den lilla sträckan vi gick såg vi både Wakeparken i Bastaskärsbrottet, Walter Bengtssons ateljé och Kungastenen med inskriptioner av kungarna Oscar II, Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf som alla varit vid det stenbrott som funnits här från mitten på 1800-talet och ungefär hundra år framåt.

Vi passar på att besöka så många stränder som möjligt innan det blir hundförbud. Hundar får inte vara på Halmstad kommuns officiella badplatser mellan 1 maj och 15 september. Däremot får de vara på naturstränderna året om och Sandhamn som skymtar bakom Fendi är en av dem.

Nostalgisk utflykt

Det är hemskt det som sker i Ukraina nu. Jag hör och läser nyhetsrapporteringen, men det är svårt att ta in. Det är hemskt med krig, oavsett var i världen det är. Vi har alltid tyckt om att vara ute och njuta av naturen, men kanske man är extra tacksam över att kunna göra det i tider som dessa.

Idag har vi gjort en utflykt till Tylösand och S:t Olofs kapell där vi gifte oss för snart 33 år sedan. Tänk vad tiden går!

Den lilla träkyrkan byggdes 1721 i Lidhult, sex mil från Tylösand. När man byggde en ny kyrka i Lidhult i slutet på 1800-talet såldes träkyrkan på auktion, monterades ner och forslades iväg till en by ett par kilometer bort. I 60 år användes den som bostadshus (!) innan landsantikvarien i Halland, Erik Salvén, hörde talas om historien i början av 1930-talet. Huset plockades ned och forslades till Tylösand i Halmstad där den byggdes upp som kyrka igen och tack vare ett gammalt foto har den kunnat återställas i näst intill originalskick.

Solen sken på oss när vi kom ut på kyrktrappan den 1:a juli 1989, och solen sken idag också. Visst är utsikten enastående?!

Så klart gick vi ner till själva stranden också …

och där passade vi på att träna inkallning. Det gick undan vill jag lova, hann visst inte riktigt med att rikta in kameran 🙂 .

Visste du att det finns en livräddarskola i Tylösand? Den var såklart inte igång nu, men på bilden ser du Uffe och Fendi framför livräddartornet.

Tornet lutar ut mot havet, vilket man ser tydligt här. Tornets lutning gör det lätt för livräddarna att att nå utsiktsplattformen. Därifrån har de bra överblick och upptäcker lättare förrädiska utströmmar och människor som hamnat i nöd, och därifrån kan de dirigera livräddarna nere på stranden. Livräddarna finns inte bara i Tylösand, utan också på stränderna vid Frösakull, Vilshärad och Ringenäs.

Enligt en skylt på plats var tornbygget det sista uppdraget i ett byggnadsvårds- och arbetsprojekt som pågick i 15 år med mottot: ”rädda jobben – rädda hantverket – rädda husen”. Ett hundratal kulturbyggnader i Halland renoverades och projektet avslutades alltså med en byggnad som räddar människors liv.

Kärlek – till havet, till min hund – och till mannen bakom kameran!

I min bubbla

Oro i världen och ruskväder utanför knuten – då passar det med tända ljus, en kopp te och en stickning. Idag blev det ett av mina absoluta favoritteer: Eskilstunate, med smak av citron och grape, smultron och jordgubb. Mmm! Ljusstakarna fick jag av far i julklapp. Han har börjat svarva på gamla dar och de här är av en av våra björkar som vi fick hjälp att ta ner i våras. Tänk att angripet trä kan användas och bli så vackert som ljusstakar.

Stickningen är mitt tredje försök till en tröja med raglanärmar. Första försöket påbörjade jag nästan på dagen för fem månader sedan. Problemet har varit att tröjan blivit för stor. Jag har inte använt det garn som beskrivningen är gjord för, och trots provstickning (jajamen!) blev både första och andra försöket på tok för stora. Andra gången stickade jag så långt att jag kunde ta på ”tröjan”. Då kunde jag i alla fall uppskatta hur många färre maskor jag skulle ha nästa gång.

Garnet är Freya, soft and brushed wintercotton från Sirdar, 55% bomull, 31% akryl och 14% polyester, och det är maskintvättbart. Jag fastnade för färgen.

Idag har vi tränat ensamhetsträning i bil, Fendi och jag. Inte mer än de få minuter det tar att gå in och hämta paket på posten/i affären, men i alla fall. Det slutade alltså med att jag hämtade paketet jag väntade på igår själv på PostNord i stan, annars hade jag fått vänta några dagar till, och jag ville inte vänta längre. Jag var SÅ nyfiken på boken jag beställt: Sticka från grunden av Ivar Asplund. Jag hörde honom berätta om den i senaste avsnittet av podcasten Nördic Knitting och blev intresserad, trots att jag tidigare har tänkt att det där med stickgrunderna kan jag redan. Hans pedagogiska sätt att förklara genomsyrar boken och jag tror att den kan ge inspiration i jobbet där mina elever i åk 8 stickar.

När tjejerna bodde hemma brukade vi gå på bokrea vid den här tiden på året. I år har jag beställt två böcker på nätet, förutom Ivars bok blev det Mega vego – en sammanslagning av två tidigare receptböcker – Mera vego och Ännu mera vego – plus ett tjugotal nya recept. Båda böckerna är skrivna lite i samma stil. Det är inte bara recept/stickbeskrivningar rakt av utan författarna delar med sig av personliga reflexioner, tips och idéer. De funkar alltså inte bara som ”uppslagsböcker” utan minst lika mycket som inspiration.

Sportlov med Fendi

Vi har sportlov den här veckan, Fendi och jag. Idag väntade vi i tre timmar på ett paket som skulle komma med PostNord. Klockan 12 kom ett sms som talade om att de tyvärr inte kunde dela ut paketet idag, p.g.a. förseningar. Hmpf! Då gick vi ut i skogen och njöt av solen. Jag har sedan han var riktigt liten då och då gömt ”godis” på olika ställen längs vägen, pillat in små torrfoderkulor i barken på ett träd eller i en spricka i en stubbe. Nu klättrar han upp på alla stubbar han ser och tittar förväntansfullt på mig. Han är på många sätt som ett litet barn. Och precis som på små barn sitter aldrig totten i luggen på plats någon längre stund :).

Häromdagen var vädret inte fullt lika njutbart. Det föll stora, blöta snöblaffor som inte gjorde någon glad, bara blöt. Men mitt i det våta eländet kunde jag glädjas åt att jag både lyckades krångla på Fendi regnoverallen, få honom att faktiskt röra sig framåt i den – och att han insåg att han kunde kissa med overallen på.

Man kommer ju upp ur sängen i ottan när man har valp, vilket har vissa fördelar. I måndags hann jag tack vare det med både att sy ett saxfodral och en klänning på en och samma dag.

Jag har investerat i en sax för att kunna klippa Fendi själv så småningom. Av erfarenhet vet jag att en sax som åker i golvet aldrig blir sig riktigt lik och eftersom saxen var dyr, mycket dyrare än någon av mina tygsaxar, så jag sydde ett fodral till den. Fodralet är det tredje jag sytt av en gammal skinnjacka jag köpt på secondhand en gång i tiden. Som jacka gjorde den aldrig någon större succé, men den räcker nog till några fodral till om det skulle behövas. Det finns plats för fler på skärpet som jag trätt saxfodralet på. Konstigt förresten, det här med skärp. Ligger de i torkar ihop så de blir mindre i garderoben? När jag letade efter något lämpligt till det här projektet fick tre eller fyra sorteras bort för att de inte längre når runt midjan!

Det gör inte så mycket att figuren ändras lite med åren när man kan sy sina kläder själv, för då kan man välja modell som passar ens kropp och slipper anpassa kroppen efter kläderna. Den här klänningsmodellen är en av mina absoluta favoriter, har sytt ett tiotal. Den är en kombination av två mönster från Sewingheartdesign, se info längst ner i inlägget. Tyget är tryckt stretchvelour, ett av de tyger jag fyndade på Tyglust i Laholm häromveckan, för övrigt en fantastiskt inspirerande affär med massor av roliga tyger. Har du inte vägarna förbi Laholm så finns webshop också!

Symaskinen har varit Uffes mormors. Allt hon sydde, sydde hon med den. Jag har till och med en instruktionsbok till den, men den följde inte med symaskinen. Visst är den fin, riktigt inbunden till och med!

Det är egentligen en helt otrolig historia hur jag fick den: rektorn på den skola jag arbetade på då hade fått ta hand om en del saker efter en släkting som gått bort, bl.a. en korg med diverse sömnadsrelaterade saker. Hon tänkte att det kunde vara något i korgen som kunde användas i textilslöjden så hon tog med korgen till skolan. Och i korgen låg denna instruktionsbok – till just den symaskinsmodell som jag har fått ta över efter Uffes mormor. Men jag kan inte sy så bra på den än. Det är det här med trampningen …

På tal om trampningen – nu måste jag bara visa det här urklippet, minns inte var jag klippt ut det, tycker det är lite roligt:

Jag kanske skulle börja använda trampmaskinen …

*

Mönsterinfo:

livet från Autum Peplum Spinoff

kjoldel från Spin around

båda från Sewingheartdesign.

#Vi som älskar havet

Vi som bor i eller nära Halmstad har många stränder att välja på. Idag åkte vi till Laxvik. Fendi var helt förundrad över det skummande havet. Han jagade skumbollar som flög längs stranden. Visst påminner havsskummet om hans päls?

Regnoverall till hund – varför då?

Idag har vi tråkigt väder här. Ni vet, sådär så själva luften är blöt. Så när Fendi väl var torr och fluffig efter badet tyckte jag att han kunde använda sin nya regnoverall när vi skulle gå ut. Det tyckte inte Fendi.

Innan jag hade hund hade jag lite roligt åt dem som sätter kläder på sina djur, men jag har börjat förstå att det många gånger är av praktiska skäl. Det är exempelvis lite tidsödande att blåsa en genomblöt hund torr (och gör man inte det finns risk för tovor i pälsen) så även jag har införskaffat några hundplagg.

Redan i affären när Fendi skulle prova overallen visade han sitt missnöje. Kvick som en vessla smet han från mej, sprang där mellan hyllorna och fram till en annan kund som tog tag i hans sele och höll honom till jag kom. Pinsamt!

Han förstod såklart inte att han skulle slippa en omgång till med fönen idag om han hade overallen på sig. Han tyckte mest den var konstig, och det var jättekonstigt att gå med den. Han satt blixtstilla innanför dörren och fick lockas ut. Efter två motvilligt genomförda promenader utan att han vare sig gjorde nummer ett eller två ute gick han direkt in i vardagsrummet och både kissade och bajsade där.

Fendi har redan en reflexväst som han fått av min dotters pojkvän, men det är ju jättebra att det finns reflexer även på regnoverallen. Förhoppningsvis kommer han acceptera den så småningom – annars blir det fönen.

Examen i valpskolan

Idag var det avslutning på valpkursen. Här stoltserar en trött men stolt ”Top student” som det står på prisrosetten – Fendis första.

Idag stod bl.a. klickerträning på programmet. Det blåste lite snålt så det var skönt att teorin kunde hållas inomhus. Idag var vi på Larsgården. De tidigare passen har vi varit på Hundaktivitetscenter i Genevad.

Vi har prövat att klicka lite hemma, och Fendi fattade galoppen snabbt: upp med tassarna på pallen så blir det godis! Matte var inte riktigt lika snabb med godiset. Men då visade Fendi förvånansvärt tålamod. Den som väntar på nåt gott … Nästa steg blir att gå runt pallen med bakkroppen. Det får vi öva vidare på hemma!

Vi tackar Malin och Victoria för allt vi fått lära oss! Och tack Jeanette och Mikke, Larsgårdens Hundpensionat & Dagis, för att ni arrangerat denna kurs så bra. Vi uppskattar att de första passen hölls inomhus eftersom det fortfarande var rätt kallt att vara ute för små valpar i början på januari!

%d bloggare gillar detta: